På skiva: Last Days of April (Zero, november)
Album
7/10
Last Days of April: Gooey
Bad Taste Records
Det kan ta lite tid att hitta in i Last Days of Aprils vemodiga rock, men när man väl gjort det är man oftast obönhörligt fast. Jag känner exempelvis till en kille som BARA lyssnar på Last Days of April. Själv är jag också fascinerad av Karl Larssons sätta att mixa dystra stämningar med skränig pop och få det till den oerhört vackra emorock (i den ursprungliga betydelsen) som resultatet blir.
”Gooey” är (enmans-)bandets sjunde album sedan starten 1997 och några menar säkert att ljudbilden blivit mjukare med åren. Det stämmer att musiken var mer hardcore-röjig på de första skivorna för att med tiden ha blivit mer lättillgänglig och lättlyssnad, men i mitt tycke är det ingen större nackdel. Den typiska Last Days of April-känslan är intakt. Gitarrerna finns där och jag är oerhört förtjust i Karl Larssons mjuka sång och känslan den förmedlar.
Senaste skivan kom 2007, nu har man lyckats få med både Evan Dando och Tegan (& Sara) som gäster, och även om det kanske inte rockas på fullt så hårt som många fans önskar är det en riktigt bra platta.