tobi

Parken

”Framtiden var här”

Flora & Fauna/Border

Jag tror det är något i rösten som gör att jag gillar Parken så mycket. Visst, texterna är bra och melodierna förtjusande. Och så gillar jag den ljusa, hoppfulla ljudbilden som har en svag touch av 80-tal. Det låter rent, klart och friskt på ett sätt som man inte hör hos andra svenska artister. Men framförallt tror jag att det handlar om rösten. Jag kan inte sätta fingret exakt på vad det, att säga att han bara sjunger bra låter så banalt. Det är något i tonen som gör att det är väldigt behagligt att lyssna på Parken. Han låter så varm och mjuk att man kan låta skivan gå på repeat i all oändlighet.

Parken (eller Pelle Lindroth som han heter) gör samma sak som han gjorde på den två år gamla debuten, det vill säga elektronisk pop som inte låter elektronisk, med svenska texter. Och jag tycker nog att han gör det ännu lite bättre här på uppföljaren. Möjligen kan man anmärka på att han kunde variera sitt uttryck lite mer, men å andra sidan gör han sin grej så bra att man har överseende.

4/5