tobi

Metallicas version har blivit norm

I år firar Metallica 30 år som band. Det firar man med att spela in en ny platta efter sommaren. Den senaste, ”Death Magnetic”, kom 2008 och sedan dess har man turnerat under två år.

Tio år tidigare släppte gruppen albumet ”Garage Inc” där man tolkade låtar av bland annat Black Sabbath, Lynyrd Skynyrd och The Misfits. Bland alla tuffa hårdrockscovers fanns även en version av den gamla irländska folkvisan ”Whiskey in the jar”. På Irland är det en gammal välkänd bit men utanför ön var den inte lika känd. Vissa kanske hade hört Thin Lizzys tolkning från 1973 som anses vara den mest berömda versionen av låten. Själv hade jag skivan med det svenska bandet Toms Tivoli där de översatte titeln till ”Brännvin i mitt krus” och sjöng om figurerna Kerstin och Kapten Karlsson.

När Metallica gav ut sin version av ”Whiskey in the jar” var det till en början många som hånade bandet. Både publik och kritiker undrade om gruppen hade övergett sina hårdrocksideal och tyckte det var en töntig låt att göra cover på. Dessutom skilde sig Metallicas version ganska mycket från originalet (om man nu kan prata om original när det gäller trad arr), vilket vissa menade var ett tecken på att gruppen inte hade förstått själva känslan och innebörden i låten. Ett decennium senare är det dock inte lika många som skrattar, för idag tänker inte folk på vare sig irländska folkvisor eller Thin Lizzy när de hör ”Whiskey in the jar”, de tänker på Metallica.

Idag är det Metallicas version av låten som är norm. Det är den tunga hårdrocksvarianten med den utmärkande gitarrslingan som coverbanden spelar om de väljer att framföra ”Whiskey in the jar”. Jag kan inte minnas när jag senast hörde låten spelas i den klassiska gamla folkmusikversionen med hetsig takt och komp av banjo, fiol och flöjt. I stora delar av världen skulle nog låten inte vara känd överhuvudtaget om det inte vore för att Metallica hade spelat in den till ”Garage Inc”.

Att en cover tar över rollen som norm är inget nytt. Hur många vet exempelvis att Joan Jetts ”I love rock´n´roll” egentligen skrevs och släpptes av The Arrows sju år innan Jetts gav ut den 1982. Samma sak med ”Staten och kapitalet” som nog de flesta förknippar med Ebba Grön. Den skrevs egentligen av gruppen Blå Tåget och lät i original helt annorlunda mot när Thåström och grabbarna manglade på med sin punkversion.

Det händer faktiskt rätt ofta att det släpps covers som är bättre än originalet, eller åtminstone lika bra fast på ett annat sätt. Listan kan göras hur lång som helst, här är några av mina personliga favoritcovers:

Marit Bergman: Real love (Originalartist Mary J Blige)
Eldkvarn: Sjuttonde balladen (Evert Taube)
Nick Cave: Rainy night in Soho (The Pogues)
Psycotic Youth: Japanese Boy (Aneka)
Stefan Sundström: Årstider (Allan Edwall)
This Perfect Day: Oh, Susie (Secret Service)
Carpe Wade: In the ghetto (Elvis Presley)
Ulf Sturesson: Hallå (Magnus Uggla)
Bad Liver: Jockey full av bourbon (Jockey full of bourbon, Tom Waits)
De lyckliga kompisarna: Punkjävlar (Eddie Meduza)