tobi

Eldkvarn

”De berömdas aveny”

Förutom Pluras personliga nytändning med tv-program, böcker och annat på senare år har även Eldkvarn som band upplevt en formtopp på de senaste skivorna. Norrköpingsbandet har visserligen aldrig släppt från sig något riktigt svagt men ett tag där på 90-talet och början av 00-talet kändes det som att gruppen gick lite på tomgång.

På ”De berömdas aveny”, bandets 23 platta, har man åter kallat in Jari Haapalainen som producent och fortsätter den starka skivsvit som inleddes med 2005 års ”Atlantis”. Riktigt samma höjder som på ”Svart blogg” når Eldkvarn inte upp till men det är återigen en stark platta som man klämt ur sig.

Omslaget har lånat idén från Beatles klassiska ”Sgt Pepper”-konvolut och här finns den smått obligatoriska Carla-bagetellen med titeln ”Täby galopp”. Annars firar bandet inte sitt 40-årsjubileum på något särskilt sätt utan man levererar en ganska typisk Eldkvarnskiva med sitt patenterat organiska rock, Pluras sluddriga röst och såklart en mängd fantastiska textrader som exempelvis ”plötsligt är livet något man redan gjort”. Bäst är Plura när han är melankolisk och tillbakablickande och förklarar att Eldkvarn inte spelar upp till fest längre och frågar sig hur många nätter han har kvar i en viss persons armar.

Bandet kan fortfarande rocka på svängigare än de flesta men på denna skiva är det de lugnare spåren som ”Den sorgliga orkestern”, ”Tårar från en clown” och ”Sång från Koster” som är vassast. Kanske för att de just bär på den sorgsenhet som Plura är så lysande på att förmedla.

3/5