På skiva: Duffy (Nolltretton, december)

På skiva / Permalink / 0

 

Duffy

”Endlessly”

Universal

 

I kölvattnet av Amy Winehouse dök ett flertal sångerskor upp som också satsade på retrodoftande 60-talssoul. Den mest framgångsrika var Walesiskan Duffy som debuterade med succéplattan ”Rockferry” 2008. Nu är hon tillbaka med en platta som fortsätter på den inslagna soulpopvägen med kopplingar bak till namn som Dusty Springfield och Nancy Sinatra.

Det är oerhört lätt att bli förtjust i Duffy. Hon är gullig, sjunger bra och nyttjar sig av 60-talets tilltalande melodier. Duffy rör sig i en väldigt lättillgänglig musikgenre med låtar som är enkelt att ta till sig. Hon varvar humörhöjande partydängor med vackra ballader, och det är särskilt i de lugnare spåren som hon briljerar. Lyssna på ”Too hurt to dance” och ”Don´t forsake me” och låt er förflyttas till en amerikansk skolbal för 50 år sedan.

Samtidigt känns Duffy ganska lättviktig som artist. Visst, låtarna är snygga men de känns i mångt och mycket som pastischer snarare än riktiga låtar. Bra pastischer dock, men de har ibland låtit sig inspireras lite väl mycket av 60-talet för att helt kunna tas på allvar och de berättar dessutom inte särskilt mycket om Duffy. Och när det gäller sången borde hon ibland hållit igen lite på darrandet.

Dessa invändningar till trots är det en bra platta Duffy fått ur sig. Gamla fans lär behållas och framgången lär fortsätta, men det vore intressant om hon vill ta ut svängarna och våga lite mer nästa gång.

 

3/5

Till top