tobi

Patrik Isaksson

”No 6”

Roxy Recordings

Patrik Isaksson är i mitt tycke Sveriges ointressantaste artist. Inte den sämsta, för han har en viss känsla för melodier och det musikaliska hantverket, men dessvärre gör han inget vettigt av den förmågan. Det är nästan imponerande hur man kan fläska på med så mycket stråkar, pianon, falsettsång och mängder av studiotimmar och ändå beröra så lite. Eller inte alls, rättare sagt.

Men även om musiken är sliskig Anders Glenmark-pop så är det ändå texterna som är värst. Här på skiva nummer sex, hans första riktiga platta på fem år, står klyschorna och plattityderna som spön i backen. Det är rader om att ”våga leva med sanningen”, ”tro på mirakel” och liknande meningslösheter.

Isaksson sjunger om att han växt upp bland betongen och levt ett kaosartat liv där han lagt sin sista slant på krogen, och jag tror inte på ett ord. Hur kan man göra det när han sjunger med smörig musikalsång där det är viktigare att ha ett dramatiskt vibrato än att förmedla något som verkligen betyder något?

1/5