tobi

127 Timmar

Det är mycket sanna berättelser på film nu och här är ännu en. En annan trend är klaustrofobi, som i exempelvis ”Buried” och Danny Boyles nya rulle ”127 timmar” kombinerar båda dessa teman. Boyle har tidigare gjort filmer som ”Slumdog Millionaire” och ”Trainspotting” och även här lyckas han bra, trots att förutsättningarna är tämligen begränsade. I huvudrollen ser vi James Franco, känd från bland annat ”Spiderman”-filmerna. Han är en friluftsmänniska som gillar att cykla mountainbike och klättra bland klippor. En helg ger han sig ut i ödemarken för att leva loppan bland stenblocken, men olyckan är framme och han fastnar med armen under en stor sten. Och blir sittandes där. Inte en människa på flera mil – vad göra?

Vi får följa hans kamp mot klockan, utmattning, paranoia och vattenbrist. Tiden går, han sitter fast och ingen vet var han är. Kommer han inte loss kommer han att dö och nej…han kommer inte loss. Ett svårt utgångsläge att bygga en film kring, men Boyle lyckas hålla uppe spänningen trots att vi mest får se en kille som sitter fast med armen.

3/5
-------------------------------------------------------------

Änglagård  - Tredje gången gillt

Den tredje Änglagård-filmen har blivit ganska hårt sågad och jag förstår varför. Det är inte bara en jättekonstig film, den känns dessutom helt onödig. Vi har ju sett exakt samma sak i de två föregångarna. Fanny och Zac åker till Änglagård-byn, alla blir upprörda över utbölingarna och det tvistas om faderskapet tills allting reder upp sig på slutet. Hur många gånger kan man egentligen älta samma story?

Denna gång vilar dessutom en sorts Åsa-Nissestämning över hela filmen. Tiden verkar ha stannat på 1950-talet, folk åker flakmoppe, handlar mat i en pittoresk lanthandel, tycker paella är exotisk mat och brottas på leriga gårdsplaner. Det känns som en slags parodi med folk som steppar, en person som blivit stum och en prästadjunkt som sjunger gamla schlagers. Och när den irriterande och brådmogna dottern Alice i inledningen säger ”det finns faktiskt nåt som heter Facebook” fattar man vilken övertydlig och fjantig film det kommer att bli.

Manuset håller inte, klippningen är konstig och inte minst känns dialogen jättemärklig. Varför gjordes denna film?

1/5