Två skivor (Zero, november)

På skiva / Permalink / 0

Album

 

4/10

 

Winding Stairs: Surviving Funeral Season

Make My Day/The Orchard/Warner Chappel

 

Förra våren debuterade Winding Stairs med albumet “Everything” och nu är uppföljaren “Surviving Funeral Season” här. När detta skrivs är duon, som består av Lina Wedin och Martin Wahlqvist ute på Europaturné och i januari ska man ut på ytterligare en sväng. Och kanske är det utomlands som gruppen har sin största publik, åtminstone verkar de uppmärksammas mer i den utländska pressen.

Själva beskriver de sin musik som ett smörgåsbord av olika smaker och upplevelser. Och visst kryddar de låtarna med en mängd olika detaljer och infall, men jag tycker ändå de har en väl sammanhållen ljudbild. De har hittat en ton med drömskt pop, som är lekfull och försiktig på samma gång. Ibland känns musiken lite yvig och luddig i kanterna och man önskar sig att de var mer distinkta och direkta, annars hamnar de lite väl nära flumfacket och det tror jag inte är meningen.
-----------------------------------------------------------------

Album

3/10

 

United Artist Liberation: Night in Paris

ArtsUnlimited Records

 

Göteborskan Lena Frilund är något av en multikonstnär som verkar syssla med det mesta från teater och musikteater till jazz, opera och konstmusik. Hon sjunger, regisserar, skriver manus och förmodligen en hel del annat också. I min värld får det tyvärr varningsklockorna att blinka.

När pressreleasen berättar att hon är en ”gränsöverskridande scenkonstnär” och inte vill ”genrebegränsa sin musik” ryggar jag automatiskt tillbaka, baserat på tidigare erfarenheter av mångsysslande kulturarbetare.

Ytterst få människor är universalgenier och kan leva upp till termen renässansmänniska, de flesta som försöker blir möjligtvis halvhyfsade på mycket men inte riktigt bra på något. Som artist är det kanske kul att experimentera men som mottagare vill man ha tydlighet och fokus.

Jag vet inget om Frilunds övriga projekt, men United Arts Liberations debutskiva är knappast en platta som kommer att orsaka upplopp. Musikaliskt låter det alldagligt men okej, även om jag tycker att sången känns lite frånvarande och osäker. Denna gång är det pop som gäller, men Frilund flaggar för att det nästa gång kan bli ett rent klubbprojekt eller experimentell opera. Att en artist tror sig kunna hoppa så obehindrat mellan musikstilar och ändå upprätthålla någon sorts kvalitet och trovärdighet tyder inte bara på hybris utan även en brist på insikt om musikens väsen. Bra musik handlar ytterst lite om teknisk kompetens utan om att knäcka koder och förmedla något. Sjunger man av fel, eller ingen, anledning blir det bara ointressant. Man måste bottna i det man framför, och det är svårt att göra om man hela tiden byter fokus. United Arts Liberation må veta hur man tar tonerna, men har svårare att fylla dem med innehåll.

Till top