Två skivor (Zero, november)
Album
5/10
BOA: Forever and never
Jämmerdosa
Bandet heter BOA, skivbolaget heter Jämmerdosa och redan där börjar man sucka.
I pressreleasen öser man sedan på med löjliga överdrifter som ”popundret BOA”, ”våg av hyllningar” och ”ett av årets viktigaste släpp för svensk musik”. Sen lyssnar man på skivan och hör ett högst ordinärt band. BOA borde inte bara byta bandnamn utan även lära sig att vara mer ödmjuka. Istället för att pumpa upp förväntningar man inte på långa vägar uppfyller hade det varit betydligt smartare att ligga lite lågt och slå ur underläge. Då hade man kunnat överraska lyssnaren positivt, nu framstår man istället som ett storhetsvansinnigt band utan vare sig självkritik eller verklighetsförankring.
Göteborgsgruppens debutskiva bjuder på helt okej snällpop, men det är definitivt inte ”ett av årets viktigaste släpp för svensk musik”.
----------------------------------------------------------------
Album
5/10
Cloud Control: Bliss release
Ivy League Records
När jag lyssnar på Cloud Controls debutskiva och läser att de är från Australien tänker jag direkt att de kommer från Byron Bay och Nimbin där hippiekulturen fortfarande frodas. Deras indiepop är nämligen fylld med 60-talskänsla, folk och lightpsykedelika. Men så läser jag att de kommer från Blue Mountains och då spricker illusionen. Eller kanske inte, att stå vid Echo Point och kolla ut över De Tre Systrarna kan få vem som helst att känna sig som en del av världsalltet och börja flumma ur. Dessutom har tydligen sångaren varit i Indien och inspirerats av Ganges mystik och då känns det som att bitarna ändå faller på plats.