På skiva: Anna Bergendahl (Nolltretton, november)
Anna Bergendahl
”Something to believe in”
Lionheart/Decca
Jag tycker uppriktigt synd om Anna Bergendahl. Hon slog igenom i ”Idol” och hon vann ”Melodifestivalen”, men var ska hon ta vägen nu? Efter debutalbumet ”Yours sincerely” för två år sedan blev det tyst, som det alltid blir om denna sorts artister. Nu är hon tillbaka med uppföljaren, men kanske har hon redan haft sin tid? ”Idol”-publiken har som bekant oerhört kort minne.
Här bjuder hon på en samling ganska lugna låtar med grunden i singer/songwriter-genren men med inslag av såväl jazz, country och pianobarsmusik.
”Something to believe in” hade faktiskt varit ganska bra – om Anna Bergendahl hade varit 42 år. Men nu är hon 20, och en blyg nykomling i branschen. Hon ska inte sjunga tantmusik med texter som hon inte bottnar i. Det betyder inte att hon måste sjunga house eller rappa, men det hade gått att göra denna typ av musik med ett ungdomligare anslag och på ett sätt som gör att musiken limmar med Annas liv, samtid och erfarenheter på ett mer trovärdigt sätt. Hon sjunger så bra att hennes röst och känsla förtjänar en bättre inramning.
Den här skivan borde de ha låst in ett bankvalv och plockat fram om 20 år, då hade den nog däremot funkat ganska bra.
2/5
”Something to believe in”
Lionheart/Decca
Jag tycker uppriktigt synd om Anna Bergendahl. Hon slog igenom i ”Idol” och hon vann ”Melodifestivalen”, men var ska hon ta vägen nu? Efter debutalbumet ”Yours sincerely” för två år sedan blev det tyst, som det alltid blir om denna sorts artister. Nu är hon tillbaka med uppföljaren, men kanske har hon redan haft sin tid? ”Idol”-publiken har som bekant oerhört kort minne.
Här bjuder hon på en samling ganska lugna låtar med grunden i singer/songwriter-genren men med inslag av såväl jazz, country och pianobarsmusik.
”Something to believe in” hade faktiskt varit ganska bra – om Anna Bergendahl hade varit 42 år. Men nu är hon 20, och en blyg nykomling i branschen. Hon ska inte sjunga tantmusik med texter som hon inte bottnar i. Det betyder inte att hon måste sjunga house eller rappa, men det hade gått att göra denna typ av musik med ett ungdomligare anslag och på ett sätt som gör att musiken limmar med Annas liv, samtid och erfarenheter på ett mer trovärdigt sätt. Hon sjunger så bra att hennes röst och känsla förtjänar en bättre inramning.
Den här skivan borde de ha låst in ett bankvalv och plockat fram om 20 år, då hade den nog däremot funkat ganska bra.
2/5