På skiva: Anna Ihlis (Nolltretton, januari)

På skiva / Permalink / 0

Anna Ihlis

”Long before my hair got black”

Peace & love artists/National

 

Man kan fundera på varför vissa artister blir jättepopulära medan andra som gör nästan exakt samma sak har svårt att komma fram. Den svenska sångerskan Anna Ihlis vet jag ingenting om innan jag får denna skiva i min hand, men jag läser mig till att hon har rötterna i jazzen, skivdebuterade 2010 med albumet ”I stay awake...goodmorning”, har turnerat i Portugal och tydligen vuxit upp i en musikalisk familj (tittar man på listan med musiker finns det också flera med efternamnet Ihlis). Hon sjunger bra och gör helt okej musik i stil med många andra, så varför är det Ane Brun, Miss Li, Elin Ruth Sigvardsson och Frida Hyvönen det skrivs om och inte Anna Ihlis? Jag har inget bra svar på den frågan.

Jag ska inte påstå att jag blir lyrisk över Ihlis poppiga, ibland stompiga, softrock med småexperimentella inslag, men den är nog så god som det fler av hennes mer namnkunniga kollegor får ur sig. Möjligtvis känns hon lite luddig i kanterna och stundtals lite för spretig. Något är det, för inte heller jag kommer att höja henne till skyarna trots att hon är rätt bra.

 

2/5

Till top