Krogkrönika (Nolltretton, juni)

Fest & sånt / Permalink / 2
Klädkod på krogen

Förr klädde man alltid upp sig när man gick ut på restaurang. I dagens krogliv är klädkoderna betydligt mer differentierade, så vad gäller egentligen?

När jag och en kompis gick längs med krogarna på Ocean Drive i Miami såg vi en skylt vid entrén till en nattklubb där man förklarade att gästerna inte kom in om de bar solglasögon, hatt eller kortbyxor. Kortbyxor kan man kanske förstå, men anledningen till förbudet mot solglasögon och hatt var mer oklar. Behövs det verkligen ett förbud mot solglasögon mitt i natten? Och är inte hatt en manlig och stilig accessoar?

På takbaren Vertigo i Bangkok kommer man inte in om man har ryggsäck, flip flops och kortbyxor. Anledningen till det är givetvis att man vill hålla borta alla ovårdade backpackers från den fashionabla restaurangen. Vissa kanske blir upprörda, men klädkoder, liksom alla etikettregler, är i grunden till för att underlätta och få människor att inte känna sig obekväma. Personligen tycker jag krogar får ha vilka klädkoder de vill, men då får de även räkna med att många kanske väljer att inte gå dit.

Klädkoder är inget nytt. I Sverige var länge ”vårdad klädsel” ett etablerat begrepp, på 70- och 80-talet ibland kompletterat med det idag komiska tillägget ”ej träskor”. På 90-talet införde många krogar ”kragtvång” för killar. Idag är det mer oklart vilken den rådande klädkoden är. Sedan Fredrik Ljungberg började att gå på krogen i badtofflor kan man i princip se ut hur som helst.

Ändå finns klädkoderna fortfarande där, även om de kanske inte är lika uttalade idag. Och de kan skilja sig ganska markant åt. Går man på nattklubb är det naturligt att klä upp sig åtminstone en smula. Äter man en finare middag bör man som kille kanske bära kavaj (många restauranger har till och med kavajer att låna ut). Går man på en enkel pub kan man dock komma i jeans och t-shirt, då kan kavaj kännas överklätt. För att inte tala om en strandbar i Thailand. Går man dit i något annat än shorts och sandaler får man nästan skämmas.

Det finns en mängd informella klädkoder. Går man på nischade klubbar, exempelvis en synthklubb, blir man visserligen insläppt även om man inte kommer i lack och fisknät men man känner sig kanske inte helt bekväm. Samma sak om man går ut på en förortspizzeria i högtidsdräkt. För det är det som klädkoder handlar om nuförtiden, att passa in och inte känna sig obekväm eller genera andra. Och det är en klädkod som jag tror de flesta ställer upp på. Däremot är det skönt att de uttalade klädkoderna nästan försvunnit helt.

#1 - - Frasse :

Minns att jag som vakt fick neka jeans och gympaskor på repeat i dörren på Broadway, Blue Heaven, Stora Hotellet mfl medan Frimis hade krav på skjorta icke att förväxla med tvångsskjorta;)

#2 - - Frasse igen:

Måste tillägga att detta tidsmässigt föll sig runt där man tryckstämplade handleder, diskjockeyn fortfarande presenterade låtarna och hade kontakt med sin publik där borttappade plånböcker, nycklar och vänner förekom ("Ida står vid DJ-båset") samt damtoaletten var freontät med hårspray och man skrev varandras nummer i handen efter sista tryckaren. Korvgubben var sista anhalt innan hemfärd (till Grebo).

Till top