På skiva: Melody Gardot (Nolltretton, juni)
Melody Gardot
”The Absence”
Universal
Efter att amerikanskan Melody Gardot hade varit med i Skavlans program sa det bara pang. Hon gick från totalt okänd till att hennes skiva ”My own and only thrill” blev 2009 års bäst säljande album. Nu har det gått tre år och Melody har släppt sin tredje fullängdare. Det är en finstämd skiva nånstans mellan jazz och visa, ibland med lite folk- och latinoinslag. Akustiska gitarrer tassar omkring och Melody sjunger försiktigt och varsamt, hon nästan viskar fram orden.
Till en början förtjusas jag av denna femme fatale som stundtals verkar hämtad ur någon rökig bar i en svartvit 30-talsfilm och förflyttad till en elegant loungebar i modern nutid. Sakta men säkert smyger sig dock tristessen på och käkarna börjar rycka för att leverera en gäspning. Jag kan uppskatta den svala tonen och den softa känslan av att vara lätt blasé som musiken förmedlar, men ärligt talat blir det i längden rätt händelsefattigt och segt.
2/5
”The Absence”
Universal
Efter att amerikanskan Melody Gardot hade varit med i Skavlans program sa det bara pang. Hon gick från totalt okänd till att hennes skiva ”My own and only thrill” blev 2009 års bäst säljande album. Nu har det gått tre år och Melody har släppt sin tredje fullängdare. Det är en finstämd skiva nånstans mellan jazz och visa, ibland med lite folk- och latinoinslag. Akustiska gitarrer tassar omkring och Melody sjunger försiktigt och varsamt, hon nästan viskar fram orden.
Till en början förtjusas jag av denna femme fatale som stundtals verkar hämtad ur någon rökig bar i en svartvit 30-talsfilm och förflyttad till en elegant loungebar i modern nutid. Sakta men säkert smyger sig dock tristessen på och käkarna börjar rycka för att leverera en gäspning. Jag kan uppskatta den svala tonen och den softa känslan av att vara lätt blasé som musiken förmedlar, men ärligt talat blir det i längden rätt händelsefattigt och segt.
2/5