Musikkrönika (Nolltretton, oktober)

kultur / Permalink / 0
Tala svenska för Guds skull

Det är Å:et som är hela grejen. Som gör att det känns genuint och äkta, som gör att man tar det på allvar. Vilket Å? Å:et i Bråvalla såklart.

FKP Scorpio är ingen ideell förening startad av eldsjälar som nu drar igång en festival för att få lite fart på det lokala musiklivet. Det är ett internationellt företag som bedriver 15 festivaler i ett flertal länder, så man ska inte inbilla sig att de startar Bråvalla Festival av omtanke för det östgötska kulturlivet eller för att stödja marknadsföringen av Norrköpings kommun. Men bara för att de vill tjäna pengar på sin verksamhet betyder det inte per automatik att det saknas ett genuint musik- och festivalintresse. Tvärtom känns FKP Scorpio som en överraskande sympatisk festivalarrangör.

Att festivalen hamnade på Bråvalla beror givetvis till stor del på det utomordentliga läget och de möjligheter som området erbjuder, men en viktig orsak till etableringen är även Gunnar Lagermans lokala kännedom och engagemang. Att den gamla Hultfredsfestivalsbandbokarn är med på Bråvalla-tåget känns som en garanti för att festivalen både ska ha någon form av hjärta och dessutom hålla bra klass på bokningarna.

Även FKP Scorpios chef Folkert Koopmans har visat upp god smak och genuint musikintresse. Man startar och driver helt enkelt inte en smal indiefestival som Hultsfredfestivalen om man inte brinner för det. Hade Koopmans varit en traditionell eventnisse i rosa skjorta som följer minsta motståndets lag i syfte att tjäna snabba pengar hade han efter ett första förlustår slängt ut band som Beady Eye, Hurts och Crystal Castles och istället plockat in RIX FM, hoppborgar och Idolartister.

Jag känner också en trygghet i att festivalen valt det svenska namnet Bråvalla. Det signalerar både självsäkerhet och ödmjukhet. I en tid när allt av någon outgrundlig anledning ska ha engelska namn verkar folket bakom Bråvalla förstått att det inte är ett ”tufft” namn som drar folk, utan bokningarna. Jag kan bli vansinnig på det slentrianmässiga sätt som man ger svenska företeelser engelska namn.
För varför, varför har man döpt Linköpings ungdomsfestival i augusti till ”Keep it loud”? Varför duger inte det svenska språket? Hur tänkte man? Har man bara tillräckligt lockande artister och ett tilltalande arrangemang så kommer publiken om man så heter ”Musik i sommarnatten” eller nåt annat småtöntigt. Och tvärtom, skulle ”Keep it loud” boka band som Cittronilerna, Grebo kyrkokör och dragspelaren Kurt Spjuth skulle inte en enda ungdom gå dit hur tufft namn man än har på festivalen.

Och varför, varför döper man Linköpings försök till kulturdag till ”City Art Link”? Jag applåderar initiativet att skapa en heldag fylld med kultur, men varför ge det ett intetsägande namn som ingen begriper eller ens minns, när man istället kan göra som i Norrköping. Där har motsvarande arrangemang fått det självklara – och svenska – namnet ”Kulturnatten” och lockar uppåt hundratusen människor, enligt kommunalrådet Lasse Stjernkvist.

Men det är klart…hade man kallat det ”Night of culture” kanske besöksantalet hade varit det mångdubbla. Eller vad tror ni?
Till top