Nytt på DVD (Nolltretton, september)

Get the gringo

Mel Gibson spelar en kriminell amerikan som hamnar i det mexikanska fängelset El Pueblito. Det påminner mer om en inhägnad stad där familjerna till och med kan flytta in och bo hos fångarna. Där inne gäller det att vara smart för att överleva, och det är inte enda problemet. Utanför murarna väntar ett gäng (ledda av Peter Stormare) som gärna vill ha tillbaka de pengar de blivit av med, och det finns fler som får nys om kosingen. Men pengarna blir också en väg ut ur fängelset.
Gibsons rollfigur fattar tycke för en tioårig kille (samt hans mamma, såklart) i fängelset. Pojken har något som skurkarna vill åt, men som också innebär livsfara. Hur ska han rädda pojken, komma ut ur fängelset, bli av med sina förföljare och få tillbaka sina pengar? Inga problem, amerikanen är nämligen en man med många talanger, visar det sig.
Gibson känns ganska malplacerad i rollen som yrkeskriminell tuffing som både är streetsmart och en slags gentlemannatjuv, och det som börjar lovande som en råbarkad fängelserulle irrar bit för bit bort sig och får ett slut som verkar ha rafsats ihop med vänsterhanden.

2/5
----------------------------------------------------------------
Vi måste prata om Kevin

Föds vissa personer onda? Tittar man på pojken Kevin verkar det uppenbarligen så. Ända sedan han är liten har föräldrarna, utmärkt spelade av Tilda Swinton och John C. Reilly, problem med honom på olika sätt. Han vill inte prata, vill inte göra matteläxan, han klottrar ner väggar och skjuter leksakspilar mot mamman. Var för sig handlar det inte om några stora saker, men helheten skapar bilden av en känslokall och skrämmande pojke som saknar vänner och har sociala problem.
”Vi måste prata om Kevin” är en riktigt obehaglig film, trots att man inte får se några konkreta hemskheter, förutom några snabba glimtar av något fruktansvärt som man förstår kommer senare i filmen. Men det vilar en otäck stämning över hela filmen och man inser att Kevin förr eller senare kommer att definitivt kliva över gränsen och göra något riktigt hemskt.
Framförallt är det mamman som har skuldkänslor och får uppleva omgivningens straff, men hur mycket ansvar har en förälder för sina barn?
Filmen fokuserar väl mycket på relationen mellan mamman och sonen. Var är skolan, socialen, grannarna, släktingarna? Ett något bredare grepp hade kunnat ge bättre svar på de svåra frågorna.

4/5

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0