På skiva: Florida (Nolltretton, augusti)
Flo Rida
Wild Ones
Atlantic
Det är en jäkla tur att man inte översätter amerikanska raptexter till svenska. Det skulle förmodligen bli oerhört pinsamt. Flo Rida öppnar sin nya platta med låten ”Whistle” där han förklarar hur tjejen ska bära sig för att ”blåsa i hans vissla”, följt av en fånig visselslinga.
Som svensk har man dock förmånen att inte behöva tänka på vad som sjungs och tur är väl det. För Flo Rida kan mer än att bara flåsa fram övertydliga snuskigheter. Redan i andra spåret ”Wild ones” ihop med Sia höjer han ribban(!) och får till en svängig dansgolvshit. Sen verkar han få upp flåset, för klubbsvänget fortsätter även i sköna ”Let it roll” och skivan har ytterligare ett gäng starka låtar. Tramsiga ”Sweet spot” ihop med J.Lo stör jag mig dock på, där är Flo Rida tillbaka med sina banala, pubertala texter och musiken är heller inget vidare.
Men i sina bästa stunder är Flo Rida riktigt vass på att pumpa upp låtar nånstans mellan pop, r´n´b, soul och hip hop som får nattklubbarna att lyfta. Det visar han här på sin tredje fullängdare, som bildar en kort, intensiv helhet av partystämning.
4/5
Wild Ones
Atlantic
Det är en jäkla tur att man inte översätter amerikanska raptexter till svenska. Det skulle förmodligen bli oerhört pinsamt. Flo Rida öppnar sin nya platta med låten ”Whistle” där han förklarar hur tjejen ska bära sig för att ”blåsa i hans vissla”, följt av en fånig visselslinga.
Som svensk har man dock förmånen att inte behöva tänka på vad som sjungs och tur är väl det. För Flo Rida kan mer än att bara flåsa fram övertydliga snuskigheter. Redan i andra spåret ”Wild ones” ihop med Sia höjer han ribban(!) och får till en svängig dansgolvshit. Sen verkar han få upp flåset, för klubbsvänget fortsätter även i sköna ”Let it roll” och skivan har ytterligare ett gäng starka låtar. Tramsiga ”Sweet spot” ihop med J.Lo stör jag mig dock på, där är Flo Rida tillbaka med sina banala, pubertala texter och musiken är heller inget vidare.
Men i sina bästa stunder är Flo Rida riktigt vass på att pumpa upp låtar nånstans mellan pop, r´n´b, soul och hip hop som får nattklubbarna att lyfta. Det visar han här på sin tredje fullängdare, som bildar en kort, intensiv helhet av partystämning.
4/5
Jag känner att denna recension är ngt knapphändig? Hur kan det komma sej att betyget blir 4/5 t.ex? Det kunde ju lika gärna stannat på 3/5...ja som en rent spontan tanke alltså.