På skiva: Maroon 5 (Nolltretton, juni)

Maroon 5
”Overexposed”
Interscope/Universal

Jag bilade två veckor i Kanada förra året och på bilstereon dök det ständigt upp en svängig låt med titeln ”Moves Like Jagger” som var omöjlig att motstå. Snart fick jag reda på att det var Maroon 5 som gjort den och började skämmas. Maroon 5 får man ju inte tycka om, det är ju snudd på tjänstefel. Men när jag rullade in i Quebec city och låten ännu en gång dök upp i högtalarna gav jag fan i allt och erkände: jag är nu en Maroon 5:are.
På det nya, fjärde albumet är bandet åter tillbaka i den halvtråkiga poprock man spelade innan hiten med ”Moves like Jagger”. Några gånger försöker man upprepa konceptet och närmast kommer nog bandet i halvkonstruerat svängiga ”Lucky strike”, men något spår som ska kunna bli samma superhit har jag svårt att hitta.
Istället minns jag varför jag inte var något Maroon 5-fan innan Jagger-tiden. Musiken låter för mesig, för trist och för intetsägande. Det är för kliniskt producerat och för opersonligt framfört, det hade behövts lite av Mick Jaggers juckande skrev för att få lite liv i detta.


2/5

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0