På skiva: MIA
M.I.A
"Matangi"
Interscope/Universal
Skivomslagen ser ut som psykadeliska affischer från 60-talet, musikaliskt låter det som om Leila K hade gjort skivkarriär i Indien och M.I.A själv är en färgsprakande artist som sticker ut i mängden. Redan där känns det som att man måste gilla henne lite grann. Eller ganska mycket.
Efter lite strul med att få ut sin fjärde platta är den nu här och släpper loss ännu en perfekt storm av färger, dofter, rytmer och allmänt multikulti. Är man i öst, är man i väst? Är det dåtid, nutid eller framtid? Ingen som riktigt vet, förmodligen inte ens M.I.A. själv.
Låtarna är som vanligt en slags mix av hiphop, electro, dancehall, rock och indisk folkmusik. M.I.A är omöjlig att sätta i ett fack, hennes tentakler är ute och drar åt sig intryck från både när och fjärran, och blandar allt till en egen sarongklädd blandning som funkar lika bra på hippa klubbar i London som på myllrande matmarknader i Vietnam.
Men att något sprakar, ruskar om och är egensinnigt är inte automatiskt samma sak som att det är bra. M.I.A hade gärna fått korta ner denna skiva, varierat den och fyllt den med låtar som fastnar.
2/5
"Matangi"
Interscope/Universal
Skivomslagen ser ut som psykadeliska affischer från 60-talet, musikaliskt låter det som om Leila K hade gjort skivkarriär i Indien och M.I.A själv är en färgsprakande artist som sticker ut i mängden. Redan där känns det som att man måste gilla henne lite grann. Eller ganska mycket.
Efter lite strul med att få ut sin fjärde platta är den nu här och släpper loss ännu en perfekt storm av färger, dofter, rytmer och allmänt multikulti. Är man i öst, är man i väst? Är det dåtid, nutid eller framtid? Ingen som riktigt vet, förmodligen inte ens M.I.A. själv.
Låtarna är som vanligt en slags mix av hiphop, electro, dancehall, rock och indisk folkmusik. M.I.A är omöjlig att sätta i ett fack, hennes tentakler är ute och drar åt sig intryck från både när och fjärran, och blandar allt till en egen sarongklädd blandning som funkar lika bra på hippa klubbar i London som på myllrande matmarknader i Vietnam.
Men att något sprakar, ruskar om och är egensinnigt är inte automatiskt samma sak som att det är bra. M.I.A hade gärna fått korta ner denna skiva, varierat den och fyllt den med låtar som fastnar.
2/5