På skiva: One Direction
One Direction
"Midnight memories"
SYCO Music
Behovet av pojkband tycks vara omättligt. Inte nog med att många av det gamla gardet, som Backstreet Boys, Boyzone och New Kids on the Block, har återförenats och är lika aktiva som förr, dessutom dyker det hela tiden nya grupper som för traditionen vidare. För det verkar finnas nåt i DNA:t hos unga tjejer som gör att de behöver sjungande och dansande killar att dyrka.
Ett av de senare exemplen är One Direction som fick sitt genombrott i brittiska tv-programmet "The X factor" 2010, toppade listorna med debutsingeln "What makes you beautiful" och därefter gett ut två skivor innan "Midnight memories"
Det är lätt att slentriansåga band som One Direction, men jag gör ett ärligt försök att lyssna med öppna öron. Jag vill vara nere med kidsen och eftersom One Direction är så populära måste det ju finnas något som attraherar publiken. Så jag tvingar mig igenom låt efter låt med smörig, mesig och totalt ofarlig radiopop. Jag tänker: har det inte hänt ett dugg på pojkbandsfronten de senaste 15 åren? För den här musiken skulle lika gärna ha framförts av Westlife eller Backstreet Boys på andra sidan millennieskiftet.
Det är liksom bara...ljud. Musik som låter framställd i laboratorium, som går in i ena örat och ut i det andra. Inget fastnar, inget berör. Allt är så putsat, sandpapprat och runt i kanterna att all personlighet och liv har försvunnit. One Direction? Ja, rakt ner i soptunnan.
1/5
"Midnight memories"
SYCO Music
Behovet av pojkband tycks vara omättligt. Inte nog med att många av det gamla gardet, som Backstreet Boys, Boyzone och New Kids on the Block, har återförenats och är lika aktiva som förr, dessutom dyker det hela tiden nya grupper som för traditionen vidare. För det verkar finnas nåt i DNA:t hos unga tjejer som gör att de behöver sjungande och dansande killar att dyrka.
Ett av de senare exemplen är One Direction som fick sitt genombrott i brittiska tv-programmet "The X factor" 2010, toppade listorna med debutsingeln "What makes you beautiful" och därefter gett ut två skivor innan "Midnight memories"
Det är lätt att slentriansåga band som One Direction, men jag gör ett ärligt försök att lyssna med öppna öron. Jag vill vara nere med kidsen och eftersom One Direction är så populära måste det ju finnas något som attraherar publiken. Så jag tvingar mig igenom låt efter låt med smörig, mesig och totalt ofarlig radiopop. Jag tänker: har det inte hänt ett dugg på pojkbandsfronten de senaste 15 åren? För den här musiken skulle lika gärna ha framförts av Westlife eller Backstreet Boys på andra sidan millennieskiftet.
Det är liksom bara...ljud. Musik som låter framställd i laboratorium, som går in i ena örat och ut i det andra. Inget fastnar, inget berör. Allt är så putsat, sandpapprat och runt i kanterna att all personlighet och liv har försvunnit. One Direction? Ja, rakt ner i soptunnan.
1/5