På skiva: Leona Lewis (Nolltretton, december)
Leona Lewis
”Glassheart”
SONY
Den brittiska sångerskan vann X-factor 2006 och gav ut sitt debutalbum ”Spirit” året därpå. Sedan dess har hon bland annat haft nio hits hemma i England, varav ”Bleeding love” är den största, sjungit soundtracket till filmen ”Avatar” och jobbat ihop med Avicii.
Deras låt ”Collide” finns bara med som bonusspår på Deluxe-versionen, men två andra svenskar medverkar här på hennes tredje album, både Jörgen Elofsson och Peter Svensson har varit med i låtskrivandet.
Här finns en hel del som är bra. Leona Lewis har utan tvekan en kraftfull röst och missar inte en ton. Många av låtarna, särskilt öppningsspåret ”Trouble”, är också bra och lär spelas flitigt på många radiokanaler framöver. Plattan har både elektroniska danslåtar och smäktande ballader, det låter välproducerad och snyggt, men samtidigt lite identitetslöst och ”duktigt”. Ungefär som deltagare i talangjakter på tv brukar låta.
Jag kan inte heller påstå att ljudbilden känns särskilt modern. Det är inte Leona Lewis som ligger i framkant på poputvecklingen, men det kan ju inte heller alla göra. Däremot sjunger hon helt okej radiopop för den som vill ha något trevligt och ofarligt att lyssna på.
2/5
”Glassheart”
SONY
Den brittiska sångerskan vann X-factor 2006 och gav ut sitt debutalbum ”Spirit” året därpå. Sedan dess har hon bland annat haft nio hits hemma i England, varav ”Bleeding love” är den största, sjungit soundtracket till filmen ”Avatar” och jobbat ihop med Avicii.
Deras låt ”Collide” finns bara med som bonusspår på Deluxe-versionen, men två andra svenskar medverkar här på hennes tredje album, både Jörgen Elofsson och Peter Svensson har varit med i låtskrivandet.
Här finns en hel del som är bra. Leona Lewis har utan tvekan en kraftfull röst och missar inte en ton. Många av låtarna, särskilt öppningsspåret ”Trouble”, är också bra och lär spelas flitigt på många radiokanaler framöver. Plattan har både elektroniska danslåtar och smäktande ballader, det låter välproducerad och snyggt, men samtidigt lite identitetslöst och ”duktigt”. Ungefär som deltagare i talangjakter på tv brukar låta.
Jag kan inte heller påstå att ljudbilden känns särskilt modern. Det är inte Leona Lewis som ligger i framkant på poputvecklingen, men det kan ju inte heller alla göra. Däremot sjunger hon helt okej radiopop för den som vill ha något trevligt och ofarligt att lyssna på.
2/5