Nytt på DVD (Nolltretton, maj)

Zero dark thirty

Kathryn Bigelow, som gjorde ”The hurt locker”, fortsätter att vara den filmare som intressantast visar hur amerikanska militärer arbetar. Denna gång får vi följa den långa och kostsamma jakten på Usama bin Laden, ungefär som det gick till i verkligheten. Det är ett tröstlöst detektivarbete som skildras, där USA:s underrättelsetjänst får söka svaren genom att analysera det som inte sägs eller görs, snarare än i vad de faktiskt vet. Åren går och självmordsbombningarna fortsätter utan att de kommer närmare bin Laden. Obama förnekar tortyren och i Washington pågår det politiska rävspelet. Man kanske skulle ge upp sökandet? Vem vet om bin Laden ens lever längre? Motstridiga uppgifter och svårknäckta Al Qaida-terrorister gör att arbetet mest står still och stampar. Tills en dag, då bit lagts till bit och plötsligt visar en möjlighet som ger en gnutta hopp, även om det mest är en chansning.
Bigelow har gjort en balanserad film som riktar kritik, men samtidigt låter tittaren tänka själv. Den känns trovärdig och historien hålls i strama tyglar. I slutet blir det lite pang-pang, men filmen är mer drama/thriller än actionrulle, vilket känns både skönt och rätt. Och svenska Fares Fares har en hyfsat stor roll, vilket är kul.

4/5
----------------------------------------------------------------
So Undercover

Molly, spelad av Miley Cyrus, har hoppat av gymnasiet för att jobba på sin pappas detektivbyrå. Hon är tuff, lärde sig skjuta som11-åring och kan jujutsu, men får mest i uppdrag att fotografera otrogna makar, tills hon en dag kontaktas av FBI som vill ta hennes tjänster i anspråk.
Uppdraget går ut på att nästla sig in bland de fina tjejerna på ett college i New Orleans för att skydda dottern till ett huvudvittne i en gangsterrättegång mot den georgiska maffian. Molly, som inte är lika fin som sina medsystrar får gå i kurs för att lära sig klä sig rätt och tala rätt, så hon passar in den sofistikerade miljön.
Det är som alla begriper en ganska fånig film, med dåliga skådisar, fjantigt manus och ett orealistiskt upplägg. Dessutom är Miley Cyrus totalt ocharmig, vilket inte gör saken bättre. Filmen är inte så genomusel att man ryser, men när den är slut sitter man ändå där och undrar om man inte kunde ha gjort något bättre med sitt liv de där 90 minuterna.

1/5

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0