Resekrönika (Nolltretton,maj)
Inte alltid säkrast där man tror
När folk ska boka resor är en av de viktigaste sakerna hur tryggt och säkert resmålet är. Platser som Teneriffa, London och Australien anses bland svenska turister vara säkra ställen där man i värsta fall kan råka ut för en och annan ficktjuv. Oftast reflekterar man inte ens över kriminalitet och trygghet när man bokar sin resa dit, tanken finns överhuvudtaget inte.
Länder som Libanon, Sydafrika, Dominikanska republiken eller Kambodja är en helt annan sak. Dit bokar man sällan en resa utan att ha med säkerhetsfrågan någonstans i bakhuvudet, trots att det är väletablerade turistländer. Egentligen handlar det kanske inte så mycket om fakta utan om den stämpel ett land fått på sig.
I begreppet ”trygghet” ska man inte bara räkna in faktisk statistik utan även ”känslan av trygghet”. En väg med gatubelysning och folk i rörelse upplevs som tryggare än en väg som ligger mörk och öde, även om brottsstatistiken visar på exakt samma antal rån och misshandel. Om vi uppfattar ett ställe som otryggt blir det per automatik just det.
Under mina resor har jag märkt att de ställen man inbillar sig är säkrast inte alltid är det, och vice versa. Här följer några exempel som visserligen bara är enskilda upplevelser, men det säger kanske ändå en del om komplexiteten kring olika resmåls säkerhet.
Att gå omkring i Sydney en sen natt känns inte det minsta otryggt, men jag blev visiterad med metalldetektor på nästan varje pub jag skulle in på när jag var där. Det gör att man blir lite fundersam. Anledningen till att vakterna visiterar folk måste ju vara att det är vanligt med beväpnade kroggäster, vilket inte känns så trevligt.
I Angeles City på Filippinerna har jag aldrig blivit visiterad. Däremot mötte jag en kväll en berusad butiksvakt som satt och visade upp tjänstepistolen på en karaokebar. Han berättade att han tidigare hade skjutit en flyende snattare i ryggen. Jag blev såklart häpen, och frågade om han inte avlossade ett varningskott först. Jo, svarade butiksvakten, jag sköt ett varningsskott efteråt. Hade jag skjutit varningsskottet först hade han kanske hunnit undan.
Köpenhamn är en trevlig stad, och danskar är ju ungefär som oss. Men att gå själv på Istedgade och på en meters håll passera missbrukare som står och trycker i husportar med kanyler i armvecken är ingen mysig upplevelse. Och då talar vi alltså om ett område som ligger precis vid Centralstationen och har mängder med hotell där turister bor.
Vietnam är lite av ”det nya Thailand” och på många sätt ett väldigt intressant och trevligt resmål. Men jag har aldrig varit med om så många ficktjuvar tidigare som det samlas om kvällarna längs strandpromenaden i turistorten Nha Trang. Och det allra märkligaste är att de var helt öppna med vad de sysslade med.
På tal om Thailand är det ett populärt resmål dit 400 000 svenskar åker varje år. Det anses vara väldigt säkert, men paradoxalt nog är det det land som man läser och hör absolut mest problem från. Kanske för att det just är så många svenskar som reser dit. En vän till mig blev rånmördad, själv har jag blivit ficktjuvad. Jag vet folk som har drunknat, motorcykelolyckor verkar mer regel än undantag och man läser ofta om svenskar som åkt dit för knarkbrott och annat. Ändå har landet fortfarande ett väldigt gott rykte.
Ett land som har dåligt rykte är Sydafrika. Själv var jag smånojig när jag kom dit två veckor efter det omtalade taximordet på en svenska i Kapstaden, dessutom hade jag precis innan avfärd läst tidningsartiklar som utnämnde både Durban och Johannesburg till två av världens farligaste städer. Visst ska man undvika kåkstäderna på kvällarna, men håller man sig till turistområdena är det hur säkert som helst. Faktiskt ett av de trevligaste ställen jag har varit på.
Israels rykte är väl också sådär. Det är världens mest ifrågasatta och hatade land, som har hela arabvärlden mot sig och ett ständigt terrorhot hängande över sig. Dessutom råder en form av inbördeskrig. Min kompis var dock där och festade till och vaknade upp ett kvarter från Gaza. Han var lyrisk och utnämnde det till sitt nya favoritland.
Slutsatsen blir att världen inte är svart eller vit. Oftast blir resor vad man själv gör dem till, och uppfattningar om farliga länder görs ofta på felaktiga grunder. Som turist har man det ofta ganska säkert vilket land man än besöker. Förmodligen är saker som exempelvis för intensivt solande mångdubbelt farligare än att vara ute om kvällen i Rio de Janeiro eller Mexico city.
När folk ska boka resor är en av de viktigaste sakerna hur tryggt och säkert resmålet är. Platser som Teneriffa, London och Australien anses bland svenska turister vara säkra ställen där man i värsta fall kan råka ut för en och annan ficktjuv. Oftast reflekterar man inte ens över kriminalitet och trygghet när man bokar sin resa dit, tanken finns överhuvudtaget inte.
Länder som Libanon, Sydafrika, Dominikanska republiken eller Kambodja är en helt annan sak. Dit bokar man sällan en resa utan att ha med säkerhetsfrågan någonstans i bakhuvudet, trots att det är väletablerade turistländer. Egentligen handlar det kanske inte så mycket om fakta utan om den stämpel ett land fått på sig.
I begreppet ”trygghet” ska man inte bara räkna in faktisk statistik utan även ”känslan av trygghet”. En väg med gatubelysning och folk i rörelse upplevs som tryggare än en väg som ligger mörk och öde, även om brottsstatistiken visar på exakt samma antal rån och misshandel. Om vi uppfattar ett ställe som otryggt blir det per automatik just det.
Under mina resor har jag märkt att de ställen man inbillar sig är säkrast inte alltid är det, och vice versa. Här följer några exempel som visserligen bara är enskilda upplevelser, men det säger kanske ändå en del om komplexiteten kring olika resmåls säkerhet.
Att gå omkring i Sydney en sen natt känns inte det minsta otryggt, men jag blev visiterad med metalldetektor på nästan varje pub jag skulle in på när jag var där. Det gör att man blir lite fundersam. Anledningen till att vakterna visiterar folk måste ju vara att det är vanligt med beväpnade kroggäster, vilket inte känns så trevligt.
I Angeles City på Filippinerna har jag aldrig blivit visiterad. Däremot mötte jag en kväll en berusad butiksvakt som satt och visade upp tjänstepistolen på en karaokebar. Han berättade att han tidigare hade skjutit en flyende snattare i ryggen. Jag blev såklart häpen, och frågade om han inte avlossade ett varningskott först. Jo, svarade butiksvakten, jag sköt ett varningsskott efteråt. Hade jag skjutit varningsskottet först hade han kanske hunnit undan.
Köpenhamn är en trevlig stad, och danskar är ju ungefär som oss. Men att gå själv på Istedgade och på en meters håll passera missbrukare som står och trycker i husportar med kanyler i armvecken är ingen mysig upplevelse. Och då talar vi alltså om ett område som ligger precis vid Centralstationen och har mängder med hotell där turister bor.
Vietnam är lite av ”det nya Thailand” och på många sätt ett väldigt intressant och trevligt resmål. Men jag har aldrig varit med om så många ficktjuvar tidigare som det samlas om kvällarna längs strandpromenaden i turistorten Nha Trang. Och det allra märkligaste är att de var helt öppna med vad de sysslade med.
På tal om Thailand är det ett populärt resmål dit 400 000 svenskar åker varje år. Det anses vara väldigt säkert, men paradoxalt nog är det det land som man läser och hör absolut mest problem från. Kanske för att det just är så många svenskar som reser dit. En vän till mig blev rånmördad, själv har jag blivit ficktjuvad. Jag vet folk som har drunknat, motorcykelolyckor verkar mer regel än undantag och man läser ofta om svenskar som åkt dit för knarkbrott och annat. Ändå har landet fortfarande ett väldigt gott rykte.
Ett land som har dåligt rykte är Sydafrika. Själv var jag smånojig när jag kom dit två veckor efter det omtalade taximordet på en svenska i Kapstaden, dessutom hade jag precis innan avfärd läst tidningsartiklar som utnämnde både Durban och Johannesburg till två av världens farligaste städer. Visst ska man undvika kåkstäderna på kvällarna, men håller man sig till turistområdena är det hur säkert som helst. Faktiskt ett av de trevligaste ställen jag har varit på.
Israels rykte är väl också sådär. Det är världens mest ifrågasatta och hatade land, som har hela arabvärlden mot sig och ett ständigt terrorhot hängande över sig. Dessutom råder en form av inbördeskrig. Min kompis var dock där och festade till och vaknade upp ett kvarter från Gaza. Han var lyrisk och utnämnde det till sitt nya favoritland.
Slutsatsen blir att världen inte är svart eller vit. Oftast blir resor vad man själv gör dem till, och uppfattningar om farliga länder görs ofta på felaktiga grunder. Som turist har man det ofta ganska säkert vilket land man än besöker. Förmodligen är saker som exempelvis för intensivt solande mångdubbelt farligare än att vara ute om kvällen i Rio de Janeiro eller Mexico city.
A-land