Nytt på skiva (Zero, maj)

Album

Betyg 9/10

Nord & Syd: Som en människa
Hybris

Skrapar man lite på musiksverige så märker man att det finns en hel massa fin pop som ligger där och bara väntar på att bli upptäckt av flera. Nord & Syd är ett sådant exempel. Gruppen har medlemmar från band som Laakso och Vapnet, men när kvintetten kommer tillsammans blir helheten starkare än summan av delarna. För det här är en av årets bästa skivor så här långt.
Kalla det pop på svenska om ni vill, för det är det. Men Nord & Syd är mer än så. De är stora känslor och minimalism på samma gång, inlindade i ett indietäcke broderat med mollackord. Fina melodier, en ljudbild och stämning som andas klassisk depprock och nämnde jag den fantastiska sången? Nu är det dags att dra igång hajpen på allvar. Men ni får klara er utan mig ett tag, jag har fullt upp med att lyssna på den här strålande skivan.
---------------------------------------------------------------------
Album

Betyg 7/10

Club 8: Above the city
Labrador

Vet inte vad jag ska skriva om Club 8:s nya platta som jag inte skrivit om de sju tidigare. Stämningsfullt, len sång, fina melodier…allt det där vet ni ju redan vid det här laget. Det är så Club 8 låtit genom åren och det är så duon låter nu. Fast jag tycker nog ändå att bandet blivit lite vassare och intressantare för varje skiva. Det handlar inte om några stora lappkast i musiken, mer om att Johan Angergård och Karolina Komstedt förfinar, utvecklar och experimenterar med sitt redan lyckade koncept. Club 8 är ett av de behagligaste banden man kan lyssna på, det har de varit sedan starten, men i några spår vågar gruppen testa nya saker, dra upp tempot, variera sig. Det växlar från Twin Peaks-stämning till riktigt dansanta saker. Äh, gå bara in på Spotify och lyssna. Det låter bra, ni kommer inte att bli besvikna.
-------------------------------------------------------------------------------
Album

7/10

This is head: The album ID
Adrian Recordings

Malmökvartetten har blivit hyllad bland kritiker och musikkännare, vunnit priser och blivit allmänt omhuldad, men fortfarande är bandet okänt för den breda allmänheten. Ska andra skivan kunna ändra på det? Nja, tveksamt. För det här bandet går sin egen väg, gör som de vill och hånar inställsamhet och minsta motståndets lag.
Det betyder inte att plattan är svårlyssnad, tvärtom är den både bra och lättillgänglig. Man behöver bara sätta på den och öppna sinnena så letar den sig in i ditt system.
This is head låter exakt så som kritiker brukar gilla: poppig rock, smutsigt men ändå melodiöst, med drag av både skränigt vitt oväsen, depprock och allmänt flum. För uppföljaren är mindre kraut och mer drömsk än vad debuten var. Det byggs stora luftiga popslott som står redo att ta emot alla gäster som vill kliva in i den smått magiska rockvärlden. Jag är redan på väg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0