På skiva: Britta Persson (Nolltretton, april)

På skiva / Permalink / 0
Britta Persson
”I I was a band my name would be Forevers”
Razzia/SONY

Britta Persson, självklart gillar man henne. Hon är ju bra. Hon är lätt att ta till sig men har ändå viss ”edge”. Det är en artist man omöjligt kan ogilla. Har man det minsta intresse för musik förstår man att det hon gör är bra.
Däremot har hon svårare att entusiasmera. Jag tror att hon har få heltidsdedikerade hardcorefans som dyrkar henne och marken hon går på. Hon har helt enkelt svårt att få folk att verkligen gå igång och tända på alla cylindrar. Hon är en treplussare, sällan mindre än tre plus och aldrig mer. Fast här är hon nära.
Hennes fjärde skiva med den något krångliga titeln är i mitt tycke hennes starkaste. Det låter helt enkelt skitbra. Snygga arrangemang, bra sång, häftig produktion, lekfullhet och variation - Britta har utan tvekan gjort en kanonplatta.
Tyvärr räcker inte alltid det. Det krävs något mer som ger lyssnaren en upplevelse av mer än bara en radda bra låtar. Britta är, trots att hon är en veteran i branschen, fortfarande lite otydlig som artist. Det är synd. Skulle hon lyfta sin scenpersona på samma sätt som hon lyft sin musik finns potential för riktigt stora saker.

3/5
Till top