Rohlin,violin och ruin
Aaah...igår blev ännu en härlig dag som började med plåtning och intervju med härliga Charlotte Rohlin. Hon är ju både het, trevlig, charmig och bra på det hon gör så henne ska jag rösta på. Rösta om vadå? Det kvittar, jag röstar på henne oavsett vad det gäller.
Sen drog jag till Norrköping för en presskonferens om Symfoniorkesterns program för det kommande året. Louis De Geer måste vara Sveriges vackraste konserthus, och inte minst den blå konsertsalen. Så har ni inte varit där kan jag rekommendera att titta förbi. Själv ska jag nog gå 5 april då SON spelar ihop med Weeping Willows.
På hemvägen åkte jag förbi Färgargårdens café som brann ner häromdan. Lyckligtvis hade resten av husen klarat sig helt oskadda. Sen fick jag ett ryck och gjorde nåt som jag hade på sommarens todo-lista, jag gick runt Strömmen. Så nu är det också avklarat. Mest märkligt att jag inte gjort det tidigare.
Jag brukar ju tjata om hur bra allt är i Norrköping, men vi Linköpingsbor har ju i alla fall Stångån som vi är oerhört stolta över. Hur trevligt det är runt "Åa" kan man alltid lyfta fram när det klagas på vår stad. Men nu är bara kruxet det att jag fan tror att Norpan slår oss där också. Norrköpingsborna gör inget större väsen om området mellan Universitet och Femöresbron, men den strandpromenaden är kantad av mysiga platser och intressanta miljöer, plus att det känns som att man är ute och går på landet.
Men nån Charlotte Rohlin har de i alla fall inte i Norrköping!
Hon är det enda som står mellan oss och total Norrköpingsdominans...