På skiva Laleh (Nolltretton, september)
Laleh
"Colors"
Warner
För ett antal år sedan hette grupperna Era, Enya och Enigma och fick stort genomslag hos den new age-törstande skivpubliken med sina flummiga influenser av såväl världsmusik som gregoriansk sång. Nu börjar artistnamnet på bokstaven L, men de nyandliga vibbarna är desamma. För visst går det att göra en direkt koppling mellan Lalehs "Så mycket bättre"-genombrott och Loreens Melodifestivalsuccé.
Och visst är det härligt att den präktiga kultureliten och det TV 4-tittande radhus-Sverige för en gångs skull kunde mötas i sin musiksmak, allt som behövdes var lite etno-toner. Vi älskar våra excentriker, åtminstone så länge de är lite lagom excentriska som Laleh är. Dessvärre är hon ganska ointressant som musikartist. "Den här nya skivan är inspirerad av färg, mörker och ljus, rörelse och stora känslor som jag vill dela med publiken", säger hon om sin nya, femte skiva och lika intetsägande som den beskrivningen är, är även musiken.
Vid en första genomlyssning kan man tycka att skivan känns välproducerad, storslagen och bra arrangerad, men redan vid andra lyssningen inser man att allt bra som Laleh har fördunklas av alla kristaller, drömfångare, auror och astrologiska referenser som man hela tiden anar nånstans i bakgrunden.
2/5
"Colors"
Warner
För ett antal år sedan hette grupperna Era, Enya och Enigma och fick stort genomslag hos den new age-törstande skivpubliken med sina flummiga influenser av såväl världsmusik som gregoriansk sång. Nu börjar artistnamnet på bokstaven L, men de nyandliga vibbarna är desamma. För visst går det att göra en direkt koppling mellan Lalehs "Så mycket bättre"-genombrott och Loreens Melodifestivalsuccé.
Och visst är det härligt att den präktiga kultureliten och det TV 4-tittande radhus-Sverige för en gångs skull kunde mötas i sin musiksmak, allt som behövdes var lite etno-toner. Vi älskar våra excentriker, åtminstone så länge de är lite lagom excentriska som Laleh är. Dessvärre är hon ganska ointressant som musikartist. "Den här nya skivan är inspirerad av färg, mörker och ljus, rörelse och stora känslor som jag vill dela med publiken", säger hon om sin nya, femte skiva och lika intetsägande som den beskrivningen är, är även musiken.
Vid en första genomlyssning kan man tycka att skivan känns välproducerad, storslagen och bra arrangerad, men redan vid andra lyssningen inser man att allt bra som Laleh har fördunklas av alla kristaller, drömfångare, auror och astrologiska referenser som man hela tiden anar nånstans i bakgrunden.
2/5