Nytt på skiva (Zero)
Album
5/10
The Secodays: Anywhere but here
Egen prod.
The Secodays är ett fyra personer starkt punkrockband från Götlaborg. Mer rock än punk, faktiskt. Snabb, småskitig och okomplicerad rock´n´roll i stil med The Hellacopters är vad som möter lyssnaren när man trycker "play". Detta är deras debutalbum och jovars, det låter väl helt okej. Problemet är väl bara att det finns mängder av andra "helt okej"-band inom denna genre. Känns som att musioken kan funka bra live, men på skiva blir det lite för enformigt och likriktat.
-----------------------------------------------------
Album
5/10
Social Ambitions: Hunger
Electyric Fantastic sound
Denna Stockholmsduo består av Anders Karlsson och Mikael Borelius och har spelat ihop i åtta år. Detta är det andra albumet. Debuten kom för tre år sen och hette "Almost gone". Här på uppföljaren finns det några riktigt fina stunder, men det spretar för mycket och det känns inte som att duon vet vad den vill. De blandar svenska och engelska texter, och musiken har heller inte hittat sin form. Ibland är det 80-talsinfluerad synth, ibland drar det åt househållet och i något fall hörs även lite bitmusik. Bra melodisinne och bra dansgolvskänsla i vissa låtar ligger på plussidan, men bristen på riktning och tanke hamnar på minuskontot.
5/10
The Secodays: Anywhere but here
Egen prod.
The Secodays är ett fyra personer starkt punkrockband från Götlaborg. Mer rock än punk, faktiskt. Snabb, småskitig och okomplicerad rock´n´roll i stil med The Hellacopters är vad som möter lyssnaren när man trycker "play". Detta är deras debutalbum och jovars, det låter väl helt okej. Problemet är väl bara att det finns mängder av andra "helt okej"-band inom denna genre. Känns som att musioken kan funka bra live, men på skiva blir det lite för enformigt och likriktat.
-----------------------------------------------------
Album
5/10
Social Ambitions: Hunger
Electyric Fantastic sound
Denna Stockholmsduo består av Anders Karlsson och Mikael Borelius och har spelat ihop i åtta år. Detta är det andra albumet. Debuten kom för tre år sen och hette "Almost gone". Här på uppföljaren finns det några riktigt fina stunder, men det spretar för mycket och det känns inte som att duon vet vad den vill. De blandar svenska och engelska texter, och musiken har heller inte hittat sin form. Ibland är det 80-talsinfluerad synth, ibland drar det åt househållet och i något fall hörs även lite bitmusik. Bra melodisinne och bra dansgolvskänsla i vissa låtar ligger på plussidan, men bristen på riktning och tanke hamnar på minuskontot.