På skiva: Nifters
Nifters
"Post Dominum Caine"
Egen prod.
Sedan 1999 har Norrköpingsbandet Nifters rockat fett, släppt två fullängdare och ett antal EP:s och singlar, och väntat på det där riktiga genombrottet. Nu har de tröttnat på musikindustrin, kör upp ett skitigt finger i röven på branschen och ger ut sitt tredje album under eget namn.
Reglagen är uppdragna till max och de regler gruppen tidigare följt ger man nu fullständigt sjutton i. De har inget skivbolag som skriker efter hits att ta hänsyn till och kan därför låta hur fan de vill. Och det gör de. Det nya albumet låter betydligt hårdare, mörkare och tuffare än hur det gjorde för några år sedan när Nifters stod på randen till ett kommersiellt genombrott med låtar som "If this one becomes a hit I swear I am going to kill myself".
Det är skönt att höra Nifters ta ut svängarna rejält. Tidigare har de ofta känts lite instängda i en mall där de gått en svår balansgång mellan att vara tunga och lättillgängliga på samma gång. Här sjungs till och med några spår på svenska. Varför då? Jo, för att de känner för det.
Ibland blir resultatet kanon, i andra låtar lite sisådär, men jag gillar bandets nyåtervunna rövsparkarattityd.
3/5
"Post Dominum Caine"
Egen prod.
Sedan 1999 har Norrköpingsbandet Nifters rockat fett, släppt två fullängdare och ett antal EP:s och singlar, och väntat på det där riktiga genombrottet. Nu har de tröttnat på musikindustrin, kör upp ett skitigt finger i röven på branschen och ger ut sitt tredje album under eget namn.
Reglagen är uppdragna till max och de regler gruppen tidigare följt ger man nu fullständigt sjutton i. De har inget skivbolag som skriker efter hits att ta hänsyn till och kan därför låta hur fan de vill. Och det gör de. Det nya albumet låter betydligt hårdare, mörkare och tuffare än hur det gjorde för några år sedan när Nifters stod på randen till ett kommersiellt genombrott med låtar som "If this one becomes a hit I swear I am going to kill myself".
Det är skönt att höra Nifters ta ut svängarna rejält. Tidigare har de ofta känts lite instängda i en mall där de gått en svår balansgång mellan att vara tunga och lättillgängliga på samma gång. Här sjungs till och med några spår på svenska. Varför då? Jo, för att de känner för det.
Ibland blir resultatet kanon, i andra låtar lite sisådär, men jag gillar bandets nyåtervunna rövsparkarattityd.
3/5