På skiva: Lorentz
Lorentz
"Kärlekslåtar"
SONY
Söderbröderna Lorentz & Sakarias levererade två uppmärksammade och helt okej album. 2009 kom "Vi mot världen" och 2012 "Himlen är som mörkast när stjärnorna lyser starkast". Nu ger sig den ena av brorsorna, Lorentz Berger, ut på en soloutflykt där han tar gruppens egensinniga uttryck ett steg till.
Det är mindre rap och mera sång. Mindre hip hop och mer inslag av pop, r´n´b, soul och elektro. Kvar är dock den säregna sångstilen med diftonger, udda uttryck och dragning på vokalerna. Och lika lekfullt som han behandlar de vokala inslagen, lika mycket lattjar han med låtar och arrangemang. Även låttitlar som ”The.OC.S01E01.DVD-Rip.Xvid” förstärker intrycket av att Lorentz jobbar lite annorlunda än andra svenska artister.
Ljudbilden är luftig och lätt, men samtidigt så spretig och småknäpp att det är svårt att riktigt sätta namn på genren. Vare sig man kallar det hip hop eller pop så skiljer sig Lorentz från sina artistkollegor. Textmässigt tycker jag också att han har jobbat hårdare denna gång, även om man ibland får anstränga sig för att höra orden bland all autotune.
Å ena sidan tycker jag ofta att Lorentz låter tillgjord och smågalen. Å andra sidan har han definitivt något unikt som gör det svårt att slita sig. Och jag föredrar att fokusera på den senare delen.
4/5
"Kärlekslåtar"
SONY
Söderbröderna Lorentz & Sakarias levererade två uppmärksammade och helt okej album. 2009 kom "Vi mot världen" och 2012 "Himlen är som mörkast när stjärnorna lyser starkast". Nu ger sig den ena av brorsorna, Lorentz Berger, ut på en soloutflykt där han tar gruppens egensinniga uttryck ett steg till.
Det är mindre rap och mera sång. Mindre hip hop och mer inslag av pop, r´n´b, soul och elektro. Kvar är dock den säregna sångstilen med diftonger, udda uttryck och dragning på vokalerna. Och lika lekfullt som han behandlar de vokala inslagen, lika mycket lattjar han med låtar och arrangemang. Även låttitlar som ”The.OC.S01E01.DVD-Rip.Xvid” förstärker intrycket av att Lorentz jobbar lite annorlunda än andra svenska artister.
Ljudbilden är luftig och lätt, men samtidigt så spretig och småknäpp att det är svårt att riktigt sätta namn på genren. Vare sig man kallar det hip hop eller pop så skiljer sig Lorentz från sina artistkollegor. Textmässigt tycker jag också att han har jobbat hårdare denna gång, även om man ibland får anstränga sig för att höra orden bland all autotune.
Å ena sidan tycker jag ofta att Lorentz låter tillgjord och smågalen. Å andra sidan har han definitivt något unikt som gör det svårt att slita sig. Och jag föredrar att fokusera på den senare delen.
4/5