Bråvalla dag 3
Herregud...Melissa Horn. Det var det första jag möttes av när jag kom till Bråvalla på lördagen - och så var den dan förstörd. Att hon är gnällig på skiva är illa nog, men att hon fortsätter sin självömkande stil på scen, inför 20 000 personer som trotsar dåligt väder och sjunger med i hennes texter, där går banne mig gränsen. Hon berättar att hon är nervös för att uppträda, att det är jobbigt att vara ledig i ett halvår och hur svårt det är att vara Melissa Horn. Allt är jobbigt och hemskt, och man vill bara spy på hennes eviga gnäll.
Tog sedan en snabbis på The Afghan Whigs innan jag gled in på VIP:en för att kolla läget. Inte lika bra drag där som på torsdagen, men kan konstatera att Krunegård, DJ Sleepy och Djungelklubben-killarna förmodligen inte sett ett enda band på hela festivalen utan bara hängt backstage.
En festival kan ju aldrig bli riktigt bra om man inte bor på campingen, men regn, lera och allmän jävlighet hjälper ju i alla fall till. Det skapar den där grisiga undergångsstämningen som är signumet för en riktig festival. Och på den punkten fick Bråvalla godkänt. När det gällde musiken stod hoppet till att Offspring skulle lira "Cruising California", vilket de självklart INTE gjorde. Det var för övrigt en halvtaskig spelning överlag.
Spanade in lite av Adept, och fick höra från initierat håll att de var det ENDA bandet som spelade in sitt gage under de år som Sensus hade Skylten!
Sen blev det Kanye West, som var en av festivalens bästa spelningar. Såg även lite av Axwell & Ingrosso innan jag rörde mig mot tåget hem. Precis som med alla spelningar ska man stå inne i "zonen" för att på allvar uppskatta konserten, och det gäller kanske house i ännu högre grad eftersom det är dansmusik.
Ett sätt att skapa bra stämning på festivaler är att ha spelningarna i tält, det har Roskilde fattat sedan länge. Då skapas en naturlig "zon" (plus att det skyddar mot eventuellt regn). Jag kollade in Earl Sweatshirt en snabbis på hemvägen och blev än mer övertygad om att det är så festivalkonserter ska upplevas.
Sammanfattningsvis kan man säga att Bråvalla är en överraskande ointressant festival med tanke på storleken och bokningarna. Det är kul att den arrangeras, men personligen kan jag både ha och mista den.