Gammal skåpmat 4: Krogkrönika
Bu för buffé
På pappret ser det suveränt ut. Man kan välja och vraka mellan massvis med rätter, men nej – buffé går tyvärr fetbort.
Buffén visar sitt fula tryne i många former. De kan kallas julbord, Finlandsfärjebuffé, ”ät så mycket du kan”, smörgåsbord eller till och med hotellfrukost i vissa fall, men grundförutsättningen är alltid densamma. Rätt på rätt dukas upp så man får hela matspektrat på en gång. Alla ska kunna hitta något eller helst femton rätter man gillar, vilket verkar jättebra i teorin. Dessvärre fungerar inte buffén lika bra i verkligheten.
Bufféer görs inte av kockar utan av mattanter. Det handlar inte om kvalitet utan om att utfodra så många som möjligt så snabbt och effektiv som möjligt. Den krögare som erbjuder sina kunder en buffé kan omöjligt älska mat, eller kunder för den delen. Och den kund som väljer att äta buffé tänker förmodligen mer med plånboken än med smaklökarna.
Visst kan räkor vara jättegott. Likaså brieost och jalapeno. Men bara för att något är gott var för sig betyder inte att smakerna passar bra ihop. Snarare handlar ju god mat om att renodla smaker och satsa på enkelhet. ”Less is more”, helt enkelt.
Att komma till en lunchrestaurang som erbjuder ett bord med tre olika rätter att välja mellan är dock inte samma sak som att äta buffé. Då handlar det om olika alternativ där man väljer en rätt. Buffé däremot går ju ut på att man ska plocka åt sig lite här och lite där och sedan mixa allting hejvilt utan minsta tanke på hur kombinationerna passar ihop. Skyffla in så mycket som går, lax varvat med potatisgratäng, köttbullar mixat med vindruvor. Gapa, lasta in och svälj.
Men det är inte bara den motbjudande mixen av smaker som får mig att sky bufféerna. Ett annat problem är att bufféer är så intimt förknippat med magsjuka, vilket inte är så underligt med tanke på att rätterna ofta står på värmning under flera timmar. Ett tredje fel är att folk ofta river och sliter när de tar för sig så att maten snart bara är en stor gegga som knappast är någon fröjd vare sig för öga eller gom.
Den enda buffé jag kan tänka mig är groggbuffén, inte bara för att ingredienserna oftast är färre utan för att om det skulle smaka illa så avtar den känslan ju mer buffé man tar.
På pappret ser det suveränt ut. Man kan välja och vraka mellan massvis med rätter, men nej – buffé går tyvärr fetbort.
Buffén visar sitt fula tryne i många former. De kan kallas julbord, Finlandsfärjebuffé, ”ät så mycket du kan”, smörgåsbord eller till och med hotellfrukost i vissa fall, men grundförutsättningen är alltid densamma. Rätt på rätt dukas upp så man får hela matspektrat på en gång. Alla ska kunna hitta något eller helst femton rätter man gillar, vilket verkar jättebra i teorin. Dessvärre fungerar inte buffén lika bra i verkligheten.
Bufféer görs inte av kockar utan av mattanter. Det handlar inte om kvalitet utan om att utfodra så många som möjligt så snabbt och effektiv som möjligt. Den krögare som erbjuder sina kunder en buffé kan omöjligt älska mat, eller kunder för den delen. Och den kund som väljer att äta buffé tänker förmodligen mer med plånboken än med smaklökarna.
Visst kan räkor vara jättegott. Likaså brieost och jalapeno. Men bara för att något är gott var för sig betyder inte att smakerna passar bra ihop. Snarare handlar ju god mat om att renodla smaker och satsa på enkelhet. ”Less is more”, helt enkelt.
Att komma till en lunchrestaurang som erbjuder ett bord med tre olika rätter att välja mellan är dock inte samma sak som att äta buffé. Då handlar det om olika alternativ där man väljer en rätt. Buffé däremot går ju ut på att man ska plocka åt sig lite här och lite där och sedan mixa allting hejvilt utan minsta tanke på hur kombinationerna passar ihop. Skyffla in så mycket som går, lax varvat med potatisgratäng, köttbullar mixat med vindruvor. Gapa, lasta in och svälj.
Men det är inte bara den motbjudande mixen av smaker som får mig att sky bufféerna. Ett annat problem är att bufféer är så intimt förknippat med magsjuka, vilket inte är så underligt med tanke på att rätterna ofta står på värmning under flera timmar. Ett tredje fel är att folk ofta river och sliter när de tar för sig så att maten snart bara är en stor gegga som knappast är någon fröjd vare sig för öga eller gom.
Den enda buffé jag kan tänka mig är groggbuffén, inte bara för att ingredienserna oftast är färre utan för att om det skulle smaka illa så avtar den känslan ju mer buffé man tar.