tobi

Valtider är härliga tider! Och i år är det ett supervalår på alla sätt. Inte bara har vi två val, vi har ännu fler partiledardebatter och utfrågningar än tidigare. På sociala medier är folk både tvärsäkra och okunniga, och sprider politiska åsikter så man nästan spyr. Men det visar i alla fall att det finns ett stort engagemang. Vi har F!, vi har Svenskarnas Parti, vi har ett oklart kommande parlamentariskt läge. Det saknas med andra ord knappast dramatik.

Efter Almedalen gjorde jag en liten sammanställning över min syn på partierna: http://tobi.blogg.se/2014/july/almedalen-dag-3-2.html

I stort håller jag fast vid vad jag tyckte då, men nu har partierna presenterats sina valmanifest, det har varit partiledarutfrågningar och två av fyra debatter är avklarade. Nu är vi halvvägs i valrörelsen, och här är min syn (med tonvikt på partiledarna) när vi går in i slutspurten:

 

Nä...det går inget bra. Det är en bra karl och jag gillar hans pragmatism och samförståndsvilja, men det märks att han är ovan som politiker och dessutom har han ett svårt läge. Det är svårt att attackera Alliansen trovärdigt när S tycker likadant i så många frågor, och dessutom har sträckt ut en hand till blocköverskridande samarbete. Men hela S-laget känns svagt och valmanifestet är luddigt och fantasilöst. Ändå är det stor chans att han blir statsminister, vilket är oerhört märkligt.

 

Nej, F! kommer inte in i Riksdagen. De hade sin topp vid EU-valet, och sedan de på allvar presenterade sin politik har de av förståeliga skäl minskat. Gudrun har dessutom försvunnit ur debatten, dels för att F! inte får delta i debatterna för att de inte är ett riksdagsparti men också för att andra frågor än feminism har börjat diskuteras.

 

Visst gillar man Göran, men det räcker inte. Vad vill partiet? KD borde bli ännu mer konservativa och försöka sno väljare, tex pensionärerna, från SD. Men ja, de blir precis kvar i riksdagen.

Miljön är ingen het fråga detta val, inte ens MP känns särskilt engagerade. Fridolin är klasser bättre än Romson, men partiet har nog haft sin topp. Nu gäller det att inte tappa de 10% de ligger på.

 

Är han utbränd? Han har känts väldigt trött och oengagerad den senaste tiden. Även invandringsfrågan känns uttjatad, kan det verkligen finnas nån som orkar diskutera den längre? Till och med Åkesson verkar ha tröttnat på att bara prata om asylsökande, flyktingar och arbetskraftsinvandring. Min ståndpunkt har varit att de andra partierna istället för att försöka bekämpa honom, borde rekrytera honom. Ni vet, som FBI gör med diverse bedragare och skurkar. Få honom att jobba för andra sidan. Det känns som att Åkesson håller på att mjukna, så nu kan vara rätt tillfälle.

 

Han är ju den klart bästa partiledaren, så är det bara. När han talar lyssnar man. Han har pondus och fungerar både som talare, debattör och i utfrågningar. Dessutom är han den mest kunniga och har dunderkoll på varje detalj. Kan kännas trött i perioder, men har piggnat till efter Almedalen och framåt. Han borde vara den självklara statsministern i Sverige, samtidigt förstår jag att det för många kan ta emot att rösta på Moderaterna som parti även om man gillar Reinfeldt.

 

Han verkar trevlig och är nog tydligast av alla med vad han vill. Men vinster i välfärden...vi har hört det nu. Det måste väl finnas andra frågor också? Han talar till de redan frälsta och dem kommer han vinna, men knappast några andra.

 

Jag gillar Björklund mer och mer och han har känts het den senaste tiden. Än har det inte synts så mycket i opinionen, men fortsätter han som han har gjort fram till valet borde FP göra ett skapligt resultat.

 

Hon är den som utvecklats absolut mest den senaste tiden och är stekhet just nu. Från att hon valdes fram tills alldeles nyligen har hon ärligt talat varit tämligen usel i sin roll, men något har hänt. I de senaste debatterna har hon varit överraskande bra. Var kom det ifrån? Från att riskera att åka ut tror jag nu istället att C kommer göra ett ganska bra val.