På skiva: Morrissey

Morrissey
"World peace is none of your business"
Universal

Jag lyssnar på de inledande spåren, läser namnet på låttitlarna och befarar att mitt kluvna förhållande till Morrissey knappast kommer att förändras. Men ju längre skivan snurrar desto mer växer den forne The Smiths-sångarens platta. Den är inte bara oväntat bra utan även överraskande experimentell.
En låt som "Earth is the loneliest planet" med sin spanska gitarr och sitt dragspel är knappast något av de bättre spåren på skivan, men jag uppskattar att han tar några kliv åt sidan från den gitarrslingriga pop och på senare år den smågubbiga rock som blivit hans signum, och istället söker sig mot mer klassiska crooner-marker. Det är en utveckling jag gillar, särskilt när det görs med den twist som gamle Moz levererar.
The sägs ibland att den som är genuint musikintresserad förr eller senare alltid kommer att hitta fram till The Smiths och Morrissey. Genom åren har jag med jämna mellanrum försökt att på allvar engagera mig, utan att aldrig riktigt lyckas, men kanske är det dags nu? Jag tycker "World peace is none of your business", utan att vara revolutionerande, har en elegans, stuns och stilfull snits som ofta tidigare saknats. Kanske har Morrisseys ålder kommit ifatt hans musikstil, och en perfekt jämvikt uppnåtts?
De spanska, och andra internationella, influenserna är något som återkommer på fler ställen på skivan. Allt är inte klockrent, men i exempelvis den dramatiska "Kick the bride down the aisle" eller den mer energiska ”Staircase at the university" blir resultatet strålande.
Många renläriga fans tycker säkert att Morrissey under stundom tar sig lite väl stora friheter på denna tionde soloskiva, men själv vill jag hävda att det är hans bästa och mest spännande platta på länge.

4/5

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0