Livia Fränkel

Varenda gång man hör, ser eller pratar med någon som var med under Andra Världskriget slås man av hur nyligen det var det ägde rum. De där svartvita bilderna man sett och alla berättelser man hört känns ju som en helt annan tid, en helt annan värld. Men som sagt, det lever fortfarande människor ibland oss som verkligen var med om kriget. Det var alldeles nyss det hände.
Igår lyssnade jag på Värvetavsnittet med Livia Fränkel, en av de judar som överlevde förintelsen och det är det i särklass bästa Värvetavsnitt jag hört (och jag har hört samtliga 203). Livia är 88 år men fortfarande knivskarp i sinnet och berättade om sina upplevelser på ett sätt som inte går att undvika att drabbas av.
En annan sak som jag tänkt mer och mer kring på senare år är Sveriges roll under Andra Världskriget. Ju mer jag reser i världen och ser olika krigsmonument, museum och soldatgravar desto ynkligare framstår Sveriges agerande.
Reser man runt i USA, Kanada, Nya Zeeland, Australien och i princip alla andra västländer har nästan varje by någon form av minnesmonument över de lokala pojkar och män som stupat i kampen för fred och demokrati. Det blir väldigt konkret när man kommer till en håla på några tusen invånare och det finns en plakett med säg tio namn på personer som dött. Ibland med samma efternamn, så man förstår att de var släkt. Då blir det mer begripligt att dessa personer var någons bror, far eller son, än om man tittar på ett stort monument med tusentals namn.
För Sveriges del var det säkert bra att lyckas hålla sig utanför kriget, men fan så fegt. Medan våra grannländer slogs mot förtryck, fascism och diktatur gick vi runt och lallade med ett leende på läpparna. Medan världens övriga demokratier offrade sina liv i kampen mot ondskan lät vi tyska soldater åka tåg över svenskt territorium. Medan länder som Frankrike och Storbritannien bombades sönder och samman när de försökte stoppa nazismens vidrigheter satt vi i lugn och ro och klagade på kafferansonering.
En jävla skam är vad det är.

Kommentarer
Postat av: Patte

Fegt säger du: Nej realpolitiskt agerade Sverige säger jag. Det svenska försvaret var när andra världskriget bröt ut nedbantat, litet och undermåligt då det i Sverige liksom i många länder ansågs att efter det första världskriget inte skulle kunna bli krig igen.
Tyvärr så befinner sig Sverige i samma situation igen.
Att hänvisa till att våra grannländer slogs mot "förtryck, fascism och diktatur" känns inte relevant. Norge och Danmark blev anfallna och ockuperade av nazi-Tyskland och innan dess så hade Finland anfallits av kommunist-Ryssland. Kunde dem ha hållit sig utanför så skulle de nog gjort det.
Sverige valde mellan pest eller kolera och att det tilläts transiteras tyska soldater med tåg genom Sverige var neutralitetsvidrigt men förståligt. Sverige var mer beroende av tyska varor (särskilt kol) än tyskarna var av svenska bl.a. järnmalm och framförallt efter att tyskarna intagit Beneluxländerna som hade rikligt med järnmalm.

All heder till Storbritannien och Frankrike. USA:s inblandning i andra världskriget stridande för frihet och demokrati var däremot tvunget att först bli anfallna av Japan samt att av Tyskland fyra dagar senare bli förklarade krig, så USA hade inget val.

2015-04-30 @ 14:52:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0