Musikkrönika, april
Rätt titel på skivan
Rockjournalisters våta dröm är inte, som man kan tro, att hitta skivor som är värda högsta betyg. Den högsta lyckan infinner sig istället när man stöter på album som har titlar som gör att man kan kommentera skivan med en enda träffsäker rad.
Tidningsbranschen går lite knackigt och då är skivrecensioner något som redaktörer ofta drar ner på. Men allt är inte tidningarnas fel. Det är dags att även artisterna tar sitt ansvar för att tidningarna ska kunna behålla sina välfyllda recensionssidor. Ett bra sätt att göra det på är att ge sina skivor en titel som kan kommenteras med en enda rad. Det sparar mycket utrymme och ger plats för fler skivor att recenseras.
När jag började som popskribent på 90-talet fanns många bra exempel på albumtitlar som inbjöd till slagfärdiga kortrecensioner. Lasse Lindh döpte sin debutskiva till "Bra", och den enda kommentar som behövdes var "Jag håller med". Pelle Almgren & Wow Liksom kallade sitt förstlingsverk "Allting är bra!" och då kunde man på samma sätt enkelt konstatera "Nej, det är det inte". Kort och koncist, enkelt och smidigt. Det sparade massor av sidutrymme och läsarna slapp allt onödigt ordbajsande.
Skelleftebandet Hardy Nilssons första fullängdare hette "Är det värt det?" och kritikerna kunde kommentera plattan med ett snabbt "Ja". Norrköpingbandet 23 Till döpte en skiva till "Nöjd?" varpå rockjournalisten kunde replikera "Nej". Veronica Maggio hade för övrigt exakt samma titel på sin andra singel, men då kunde recensionen bestå av ordet "Sådär".
Det finns mängder av artister som tagit sitt ansvar för att hålla nere tidningarnas tryckkostnader, och kikar ni i skivhyllan därhemma kan ni säkert själva fylla på med en mängd exempel.
Några skivor vars titlar lägger upp bollen för en fet recensentsmash är exempelvis Mats Möller: "Det jag ångrar mest", Liberator: "Too much of everything", Michael Jackson: "Bad", Bitch Boys: "Vi är trötta på att vara bäst", The Strokes: "Is this it", Lykke Li : "I never learn" och Alien Vampires: "Fuck off and die".
Skulle jag använda enradsrecensioner på några nya skivor skulle det kunna se ut så här:
Rockjournalisters våta dröm är inte, som man kan tro, att hitta skivor som är värda högsta betyg. Den högsta lyckan infinner sig istället när man stöter på album som har titlar som gör att man kan kommentera skivan med en enda träffsäker rad.
Tidningsbranschen går lite knackigt och då är skivrecensioner något som redaktörer ofta drar ner på. Men allt är inte tidningarnas fel. Det är dags att även artisterna tar sitt ansvar för att tidningarna ska kunna behålla sina välfyllda recensionssidor. Ett bra sätt att göra det på är att ge sina skivor en titel som kan kommenteras med en enda rad. Det sparar mycket utrymme och ger plats för fler skivor att recenseras.
När jag började som popskribent på 90-talet fanns många bra exempel på albumtitlar som inbjöd till slagfärdiga kortrecensioner. Lasse Lindh döpte sin debutskiva till "Bra", och den enda kommentar som behövdes var "Jag håller med". Pelle Almgren & Wow Liksom kallade sitt förstlingsverk "Allting är bra!" och då kunde man på samma sätt enkelt konstatera "Nej, det är det inte". Kort och koncist, enkelt och smidigt. Det sparade massor av sidutrymme och läsarna slapp allt onödigt ordbajsande.
Skelleftebandet Hardy Nilssons första fullängdare hette "Är det värt det?" och kritikerna kunde kommentera plattan med ett snabbt "Ja". Norrköpingbandet 23 Till döpte en skiva till "Nöjd?" varpå rockjournalisten kunde replikera "Nej". Veronica Maggio hade för övrigt exakt samma titel på sin andra singel, men då kunde recensionen bestå av ordet "Sådär".
Det finns mängder av artister som tagit sitt ansvar för att hålla nere tidningarnas tryckkostnader, och kikar ni i skivhyllan därhemma kan ni säkert själva fylla på med en mängd exempel.
Några skivor vars titlar lägger upp bollen för en fet recensentsmash är exempelvis Mats Möller: "Det jag ångrar mest", Liberator: "Too much of everything", Michael Jackson: "Bad", Bitch Boys: "Vi är trötta på att vara bäst", The Strokes: "Is this it", Lykke Li : "I never learn" och Alien Vampires: "Fuck off and die".
Skulle jag använda enradsrecensioner på några nya skivor skulle det kunna se ut så här:
Roger Rönning: Vi lägger pussel
- Men det verkar fattas några bitar.
David Guetta: Listen
- Måste jag verkligen?
Conny Nimmersjö: Tänk, nyss var här så trevligt
- Ja, innan jag satte på skivan.
Björns vänner: Ni har stulit våra drömmar
- Ni har stulit 47 minuter av mitt liv.