Musikkrönika (Nolltretton, mars)

Dags för ny kulturjournalistik

Kultur kan vara skoj, kultur kan vara spännande, men varför måste mediebevakningen vara så fruktansvärt urtrist?

Vill man dra en enkel och tydlig skiljelinje mellan vad som är nöje och vad som är kultur kan man säga att de kreativa uttryckssätt som är roliga är nöje medan det som är tråkigt är kultur.
Man kan också säga att sånt som kallas kultur är nöje som ligger på sin dödsbädd.

Idag hålls museum, teatrar och institutioner vid liv av skattemedel, pensionärer och donationer. Ineffektiva strukturer, inskränkt navelskådande och en märklig otakt med samtiden gör att rosslingarna ökar för varje år. Men det behöver inte vara så. Det görs trots allt mycket bra saker också, och mycket av den kultur vi ger konstgjord andning idag skulle kunna kännas levande och vital om bara bevakningen av den vore annorlunda. Kort sagt: kulturen är för viktig för att skötas av kulturjournalister.

Ett bra exempel på det är Arbetets Museum i Norrköping. De utställningar som visas där känns fräscha, fräcka och moderna. De är lättillgängliga men ändå högkvalitativa och är ofta lika mycket rock´n´roll som en konsert nere på Stopet. Detsamma kan sägas om vissa uppsättningar på Östgötateatern eller en del av utställningarna på Länsmuseet i Linköping. Men när man slår upp kultursidorna i tidningen får man ingenting av den känslan, för även om kulturen kan vara dammig och trist så är kulturjournalistiken ännu dammigare och tristare. Ska man få mer liv och lust i kulturbevakningen vore det bästa att sparka ut kulturkoftorna och låta nöjesskribenter sköta den biten.

Men det allra bästa vore såklart att låta sportjournalister bevaka kulturen. Sporten har alltid gjort den bästa och mest engagerande journalistiken oavsett om det gäller tidningar, radio, tv, bloggar, poddar eller vad det nu må vara. Sportjournalister är bäst på att skildra dramatik, hitta konflikter, skapa tempo, förmedla känslor och få med sig läsaren, det vill säga exakt de egenskaper som kulturjournalistiken skulle behöva betydligt mer av.

Jag skulle även säga att sportjournalister är de med mest kunskap om sitt område, de som är mest nyskapande och de som gör de bästa granskande reportagen. Med sportjournalister på kulturredaktionerna skulle vi få både upp- och eftersnack vid stora kulturhändelser, det skulle bli silly season-rapporteringar från de olika institutionerna, och man skulle nagelfara bibliotekens ekonomi, besökstal och utlåningsstatistik. Det skulle bli mängder av grafik, repriser av snygga dansnummer och expertkommentatorer vid recensioner av SON:s konserter. Sportjournalister skulle kräva teaterchefers avgång vid usla pjäser, de skulle liveblogga från Östergötlands bokmässa och de skulle presentera statistik i realtid på antal applåder, skratt och pinsamma tystnader som förekommer på föreställningar i Linköpings konserthus.
Så ser framtidens kulturjournalistik ut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0