Krogkrönika, november
Vad utmärker en favoritrestaurang?
Vad är det som gör att man gillar vissa krogar och andra inte alls, trots att det betraktat utifrån ibland borde vara tvärtom? Fråga inte mig, jag har ingen aning. Att hitta sin favoritrestaurang verkar kräva en perfekt storm av en mängd faktorer.
Enligt The World´s 50 Best Restaurants är världens bästa krog El Celler de Can Roca i Spanien. En annan känd restaurang är Noma i Köpenhamn, som alltid hamnar högt i olika rankningar. Ändå har jag svårt att se att dessa eller någon annan Michelinkrog skulle vara någons favoritställe. Det är helt enkelt inte ställen man besöker speciellt ofta. Och därmed kan man konstatera att maten alltså inte har någon avgörande betydelse.
Inte heller priset kan sägas vara det som styr ens preferenser. För skulle man gå efter priset skulle "pizzerian på hörnet" vara var mans favoritställe, och så är nog knappast fallet.
Miljön då? Nej, att avgöra vad som gör vissa krogar till favoriter är mer komplext än så.
Perlan i Reykjavik har en matsal som snurrar. Det är kul att uppleva en gång, men i ärlighetens namn är det ett ganska trist ställe. Detsamma kan sägas om Vertigo eller Dome i Bangkok. Det är två kända takbarer med fantastisk utsikt, men så aptrista och stela att det blir outhärdligt att stanna längre än en drink.
Hamburgerbaren Cozy Corner i Lamai på Koh Samui däremot. Det består i princip bara av en bardisk vid en vägkorsning. Där samlas alla sorters människor på natten för att ta en sista bärs och burgare innan sängdags. Själv har jag spenderat närmare hundra kvällar där genom åren, och spenderar gärna hundra till.
Men den godaste hamburgare jag ätit var på Queens Inn i Kingston, Kanada. Hur många hamburgare man ätit minns man? Inte många, men den på Queens Inn kan jag tydligt känna smaken av fyra år senare, och enbart av den anledningen är det en favoritkrog trots att stället egentligen inte hade så mycket annat.
Visst. Det underlättar om maten är god, personalen trevlig, priserna bra och miljön trevlig, men det räcker inte med enbart detta. Det krävs ett samspel mellan dessa ingredienser samt ytterligare några faktorer som exempelvis tidpunkt, sällskap och läge. Under rätt omständigheter kan nästan vilken krog som helst bli ett favoritställe, men samtidigt kan det ibland bara räcka med att en liten detalj fallerar för att man aldrig mer ska återvända.
Café Havana i Mossel Bay, Sydafrika är en ganska enkel kubansk restaurang, men jag blev så inspirerad av besöket att jag året efter åkte till Kuba. Samma Sydafrikaresa avslutades i Durban, där restaurang Spiga blev en favorit. Jag minns den utmärkta kvarterskrogen Ortega i Wellington, Nya Zeeland och den indiska restaurangen i Hanoi, Vietnam. Gemensamt för samtliga var att de kändes avspända, mysiga och personliga.
Men världens bästa krog enligt mig har inte ens ett namn. Det är några bord som ställs upp i en gatukorsning på Sukhumvit Soi 13 i Bangkok. Toaletten består av en hink på trottoaren, stolarna är trasiga och meny saknas. Men personalen, gästerna och stämningen är fantastisk, och kanske är det just det som utmärker en favoritrestaurang.
Vad är det som gör att man gillar vissa krogar och andra inte alls, trots att det betraktat utifrån ibland borde vara tvärtom? Fråga inte mig, jag har ingen aning. Att hitta sin favoritrestaurang verkar kräva en perfekt storm av en mängd faktorer.
Enligt The World´s 50 Best Restaurants är världens bästa krog El Celler de Can Roca i Spanien. En annan känd restaurang är Noma i Köpenhamn, som alltid hamnar högt i olika rankningar. Ändå har jag svårt att se att dessa eller någon annan Michelinkrog skulle vara någons favoritställe. Det är helt enkelt inte ställen man besöker speciellt ofta. Och därmed kan man konstatera att maten alltså inte har någon avgörande betydelse.
Inte heller priset kan sägas vara det som styr ens preferenser. För skulle man gå efter priset skulle "pizzerian på hörnet" vara var mans favoritställe, och så är nog knappast fallet.
Miljön då? Nej, att avgöra vad som gör vissa krogar till favoriter är mer komplext än så.
Perlan i Reykjavik har en matsal som snurrar. Det är kul att uppleva en gång, men i ärlighetens namn är det ett ganska trist ställe. Detsamma kan sägas om Vertigo eller Dome i Bangkok. Det är två kända takbarer med fantastisk utsikt, men så aptrista och stela att det blir outhärdligt att stanna längre än en drink.
Hamburgerbaren Cozy Corner i Lamai på Koh Samui däremot. Det består i princip bara av en bardisk vid en vägkorsning. Där samlas alla sorters människor på natten för att ta en sista bärs och burgare innan sängdags. Själv har jag spenderat närmare hundra kvällar där genom åren, och spenderar gärna hundra till.
Men den godaste hamburgare jag ätit var på Queens Inn i Kingston, Kanada. Hur många hamburgare man ätit minns man? Inte många, men den på Queens Inn kan jag tydligt känna smaken av fyra år senare, och enbart av den anledningen är det en favoritkrog trots att stället egentligen inte hade så mycket annat.
Visst. Det underlättar om maten är god, personalen trevlig, priserna bra och miljön trevlig, men det räcker inte med enbart detta. Det krävs ett samspel mellan dessa ingredienser samt ytterligare några faktorer som exempelvis tidpunkt, sällskap och läge. Under rätt omständigheter kan nästan vilken krog som helst bli ett favoritställe, men samtidigt kan det ibland bara räcka med att en liten detalj fallerar för att man aldrig mer ska återvända.
Café Havana i Mossel Bay, Sydafrika är en ganska enkel kubansk restaurang, men jag blev så inspirerad av besöket att jag året efter åkte till Kuba. Samma Sydafrikaresa avslutades i Durban, där restaurang Spiga blev en favorit. Jag minns den utmärkta kvarterskrogen Ortega i Wellington, Nya Zeeland och den indiska restaurangen i Hanoi, Vietnam. Gemensamt för samtliga var att de kändes avspända, mysiga och personliga.
Men världens bästa krog enligt mig har inte ens ett namn. Det är några bord som ställs upp i en gatukorsning på Sukhumvit Soi 13 i Bangkok. Toaletten består av en hink på trottoaren, stolarna är trasiga och meny saknas. Men personalen, gästerna och stämningen är fantastisk, och kanske är det just det som utmärker en favoritrestaurang.