Nytt på skiva (Zero Magazine)
Suzen´s Garden
Stronger!
Album
1/10
Daterad tysk rock som lämnar lyssnaren förbryllad
Enligt pressreleasen har denna tyska kvartett mognat på sin nya skiva. De har ett fräschare sound och låter modernare. Det får mig att undra hur tusan de lät innan? För här serveras vi radiovänlig standardrock à la årsmodell 1988. Okej, jag kan vara snäll och sträcka mig till 1991, för senast jag hörde samma elgitarrer och samma daterade ljudbild var i Scorpions "Wind of change". Vem gör denna typ av lökigt producerad 80-talsrock år 2015? Svar: ingen förutom Suzen´s Garden.
Här finns även en slags rapmetallåt med tysk alptoppskänsla, nån slags allmän tidig Kylie Minogue-vibb, diverse Queen-influenser och en slags mesrock som de flesta trodde dog med Extreme. Det kan vara den mest omoderna och otidsenliga skiva jag någonsin hört.
Men värst av allt: Stronger! är bara första delen av ett dubbelalbum...
------------------------------------------------------------------------
Small Feet
From far enough away everything sounds like the ocean
Album
7/10
Intensiv röst ruskar liv i spöklik musik
Musiken kan nog bäst beskrivas som folkpop som andas ödemark, mörka skrymslen och vindpinade slätter. Det låter organiskt och luftigt, kargt och ibland smått olycksbådande. Bra, ibland strålande, men emellanåt lite småtråkigt. Den stora styrkan ligger istället i Simon Stålhamres friska röst som skär genom luften med sin styrka och klarhet. Södermalmskillen är en tredjedel av Small Feet, och tillsammans med sina bandkollegor Jacob Snavely och Christopher Cantillo (samt Ane Brun och några andra gästartister) har de skapat en stundtals imponerade debutplatta, som även börjat väsen av sig utomlands. Möjligtvis hade lite mer variation varit önskvärt, men det är mest en anmärkning i marginalen.
Album
1/10
Daterad tysk rock som lämnar lyssnaren förbryllad
Enligt pressreleasen har denna tyska kvartett mognat på sin nya skiva. De har ett fräschare sound och låter modernare. Det får mig att undra hur tusan de lät innan? För här serveras vi radiovänlig standardrock à la årsmodell 1988. Okej, jag kan vara snäll och sträcka mig till 1991, för senast jag hörde samma elgitarrer och samma daterade ljudbild var i Scorpions "Wind of change". Vem gör denna typ av lökigt producerad 80-talsrock år 2015? Svar: ingen förutom Suzen´s Garden.
Här finns även en slags rapmetallåt med tysk alptoppskänsla, nån slags allmän tidig Kylie Minogue-vibb, diverse Queen-influenser och en slags mesrock som de flesta trodde dog med Extreme. Det kan vara den mest omoderna och otidsenliga skiva jag någonsin hört.
Men värst av allt: Stronger! är bara första delen av ett dubbelalbum...
------------------------------------------------------------------------
Small Feet
From far enough away everything sounds like the ocean
Album
7/10
Intensiv röst ruskar liv i spöklik musik
Musiken kan nog bäst beskrivas som folkpop som andas ödemark, mörka skrymslen och vindpinade slätter. Det låter organiskt och luftigt, kargt och ibland smått olycksbådande. Bra, ibland strålande, men emellanåt lite småtråkigt. Den stora styrkan ligger istället i Simon Stålhamres friska röst som skär genom luften med sin styrka och klarhet. Södermalmskillen är en tredjedel av Small Feet, och tillsammans med sina bandkollegor Jacob Snavely och Christopher Cantillo (samt Ane Brun och några andra gästartister) har de skapat en stundtals imponerade debutplatta, som även börjat väsen av sig utomlands. Möjligtvis hade lite mer variation varit önskvärt, men det är mest en anmärkning i marginalen.