Krogkrönika, juni

Fy för fine dining

Att gå på restaurang ska vara avslappnat och roligt. Därför lyder mitt bästa tips: undvik fine dining.

Exakt vad som menas med fine dining kan vara lite oklart. Många tänker kanske på snofsiga restauranger med dyra och svåruttalade rätter, kristallkronor i taket och kypare med fluga. Exemplarisk dukning, dresscode för gästerna och minimala matportioner byggda på höjden är andra typiska kännetecken, eller åtminstone vad folk associerar till.

Men likväl som det finns trevliga restauranger med vita dukar, finns det på ytan enkla krogar som har något stelt och högfärdigt över sig. Det behöver inte nödvändigtvis finnas något direkt samband mellan begreppet fine dining och saker som högt pris, lyxig miljö och duktiga kockar. Snarare handlar fine dining om mer svårdefinierade faktorer som attityd och stämning. Den med viss restaurangvana kan dock enkelt sniffa sig till fine dining-restaurangerna och därmed undvika dem.

Det kanske fanns en tid när överklassen ville skilja sig från pöbeln, varpå finrestaurangerna etablerades. Men idag finns knappast det behovet längre, och en fin dukning är knappast någon garant för att den bästa maten serveras där. Tvärtom är det ofta toppkrogarna som går i bräschen för att skapa restauranger med personlighet, inbjudande miljöer och en avslappnad atmosfär.

För det är ju det dagens matgäster vill ha. Det ska kännas mysigt och avslappnat att gå ut och äta, inte stramt och tillgjort. En bra krog ska kännas rustik och genuin, och man ska kunna bli lite på kanelen utan att behöva skämmas. På en fine dining-restaurang ska man sitta rak i ryggen, vara eller verka vara världsvan och absolut inte ha för roligt. Det är dock inte oftast de riktiga finkrogarna som är problemet, utan "nästan-finkrogarna", som tror att ett par stärkta linnedukar på borden automatiskt höjer ställets status.

Lyckligtvis finns det en motreaktion. Istället för fine dining har det talats om fun dining de senaste åren. Fortfarande är hög kvalitet ett ledord, men det är också viktigt att det är roligt att gå ut och äta. Det står jag helt bakom, fast det är märkligt att det ens ska behöva påpekas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0