Toppen vid Bottenviken

Sommar dag 38: Björklöv och veganer
Jag flydde från fjällvandrarna och klev av tåget i Umeå - björkarnas stad. Och det finns verkligen mycket björkar i staden, 3000 bara i stadskärnan läste jag. Solen sken och luften var klar när jag klev av strax innan sju i morse. Varmt var det också.
Senast jag var i Umeå var när jag var med i "Det vete katten" och skrev "anus" i tv, men det måste varit minst tio år sedan och dessutom var det vinter då. Mycket trähus, som jag gillar, men även mycket nybyggt. Umeå är ju en cool stad som växer och förändras snabbt. Överhuvudtaget är det nåt visst med dessa norrländska kuststäder: allt är stort, nytt, rent och fräscht. Överdimensionerat. Inte minst är ju vägarna fantastiska.
Men hallååå...det här konstverket är ju ett rent plagiat av "Prisma" i Norrköping. Måste väl vara samma konstnär va? Får kolla upp det...
Den vidrigaste staty jag sett. Brrr...
Jag lämnade i alla fall Umeå snabbt och gav mig ut i skogen istället för att kolla lite rösen och skeppsättningar. Men vart skulle jag härnäst? Jo, jag hoppade på färjan till Vasa.
Jag gillar att åka tåg, men att åka färja finns det banne mig inget som slår. Vet inte varför, men jag är barnsligt förtjust i det. Fast när vi närmade oss Finland försvann tyvärr det fina vädret...
Skärgården mellan Umeå och Vasa kallas Kvarken och är ett världsarv. Öarna blir bara fler för varje år eftersom marken höjer sig nästan en centimeter om året (efter inlandsisen).
Vasa var däremot inte mycket att se. En tråkig stad som påminde om ..tja...Motala.
Tog istället hyrbilen och åkte ut till Gamla Vasa en bit utanför stan. Ovan ser ni kyrkan och nedan ett soldatmonument.
Några kilometer bort ligger ett runt, platt område som heter Söderfjärden och är fem kilometer i diameter. Det är en 520 miljoner år gammal meteoritkrater. Dock funkar det inte så bra att ta kort på, som ni ser... 
Jag befinner mig alltså i Österbotten, eller Parallellsverige som området också kallas. Jag körde ju runt i södra Finland för några somrar sedan och är lite småfascinerad av vårt östra grannland. Det är ju betydligt mer spännande än exempelvis Norge. Här finns det svenska arvet, tangon, trähusen, vinterkriget, Minttu, rysskräcken, vemodet och världens gulaste rapsfält. Å ena sidan är det jättelikt Sverige, å andra sidan är det ett jättekonstigt land.
Ljust är det också. 23.40 visar solen inga tecken på att gå ner, och ändå befinner jag mig en bra bit söder om polcirkeln.
Kvällen avslutades i Jakobstad, och här är rena Twilight Zone-känslan. Alla pratar svenska...fast ändå inte riktigt. Allt är precis som hemma...fast ändå inte RIKTIGT.
Det som brukar kallas "uncanny valley", ni vet. Brrrr.......

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0