Hur ett band crashar sin karriär. Kurs 1A
Det säkraste sättet för ett band att begå karriärmässigt harakiri är att skaffa sig någon form av management. Det finns exempel på hur managers, skivbolag och bokningsbolag har lyckats lyfta ett band till en ny nivå (EMI:s legendariske Kjell Andersson gjorde det exempelvis med de flesta han jobbade med) - men i 9 fall av 10 innebär det bara en plågsam resa fram mot det oundvikliga slutet.
Att skaffa sig ett management innebär bland annat:
1. Färre spelningar, eftersom managern dels vill ta högre gage som arrangörerna inte vill betala och dels vill att bandet ska dra ner på "skitspelningar" för att "höja sitt anseende".
2. Att bandet tappar sin personlighet, eftersom managern vill göra bandet mer utslätat och därmed mer kommersiellt gångbart.
3. Långsammare beslutsprocess. Istället för att skriva en låt på måndan, spela in den på tisdan, slänga upp den på Soundcloud på onsdan och boka in fem gig på torsdan ska det göras en "bandstrategi", vilket i praktiken innebär högst ett singelsläpp om året. Det vill säga: det händer inte ett förbannat dugg.
4. Att bandet blir hatat av arrangörer och journalister. Man vill kunna ringa upp bandet direkt för att boka en spelning eller göra en intervju. Det värsta som finns är när ett band inte kan ge ett svar utan att kolla med sin manager för att se om de har "turnéperiod" då eller om intervjun passar in i deras "mediestrategi".
Kort sagt: management är oftast inte bara överflödiga utan även direkt skadliga. Oftast har banden redan en informell ledare som sköter bokningar, intervjuer, inspelningar och allt det där andra på ett bra sätt. Managers innebär bara krångel, irritation och att bandet till slut tröttnar och lägger av, och det förlorar alla på.
Vadstenabandet Close Quarters är ett av mina favoritband, men har nu tyvärr gått in i managementfällan. Att förfallet redan börjat syns tydligt på dessa nytagna pressbilder, som är ganska amatörmässiga för att uttrycka det milt. Ingen känsla för det där med ljus och skuggor. Ryggen mot kameran (ingen tidning kommer nånsin använda den). Bandmedlem som sitter på huk (jag trodde det försvann med 70-talets dansband). Inget konceptuell idé (det är tydligt att de bara knallat ner till närmsta industriområde utan minsta plan).
Var är sleazekänslan? Var är rock´n´rollen? Dessa bilder säger absolut ingenting om Close Quarters.
KK för fan! Detta duger inte. Det är inte rock´n´roll att stå i motljus i en garageport och se ut som State of Drama. Ni har turnerat med Quireboys, gjort en video med Glenn Hysén och en strippa, gjort fantastiska scenshower och utnämnts till ett av de hetaste östgötska rockbanden i både Nolltretton och Zero Music Magazine. Sumpa inte det nu!
