På skiva: Ghost
Ghost
"Meliora"
När det gäller image är Linköpingsbandet Ghost i absolut världsklass. De gör i princip allt rätt med sina hemliga identiteter, påvebyten, låttitlar, omslag, scenkläder och vad det nu må vara. Men ingen grupp kan leva på image allena, det krävs bra låtar också. I slutändan är låtarna det enda som verkligen betyder något, det enda som gör om ett band lyckas hålla sig kvar på toppen och bli ihågkomna när karriären är över.
Lite ironiskt har Ghost faktiskt bättre låtar än de flesta andra hårdrocksband, men det är just musiken som ifrågasätts mest med bandet. Ända sedan starten har många tyckt att musiken är för mesig, för poppig eller för konstig för ett så "ondskefullt" band som Ghost. Skulle man bara gå på bandets estetik skulle man tro att bandet lirar jobbig dödsmetal, men i själva verket spelar bandet ytterst välpolerad rock med inslag av psykedelika, progg och 70-talsmetal. Och det är just det jag gillar med de maskerade killarna. Jag hade spytt på ännu ett hårddunkande metalband med mer kraft än finess i sina låtar.
Här på tredje plattan är Ghost mer välartade än nånsin. Det låter strålande med snygga arrangemang och fantastisk produktion. Nästan för bra faktiskt. Materialet är så genomgående jämnt och starkt att jag nästan sitter och önskar lite skavanker. Kanske lite mer dramatik också när jag tänker efter. Men det är egentligen bara gnäll i marginalen, för Ghost har inte bara en genial image, de är skrämmande bra på att skriva låtar också.
4/5
"Meliora"
När det gäller image är Linköpingsbandet Ghost i absolut världsklass. De gör i princip allt rätt med sina hemliga identiteter, påvebyten, låttitlar, omslag, scenkläder och vad det nu må vara. Men ingen grupp kan leva på image allena, det krävs bra låtar också. I slutändan är låtarna det enda som verkligen betyder något, det enda som gör om ett band lyckas hålla sig kvar på toppen och bli ihågkomna när karriären är över.
Lite ironiskt har Ghost faktiskt bättre låtar än de flesta andra hårdrocksband, men det är just musiken som ifrågasätts mest med bandet. Ända sedan starten har många tyckt att musiken är för mesig, för poppig eller för konstig för ett så "ondskefullt" band som Ghost. Skulle man bara gå på bandets estetik skulle man tro att bandet lirar jobbig dödsmetal, men i själva verket spelar bandet ytterst välpolerad rock med inslag av psykedelika, progg och 70-talsmetal. Och det är just det jag gillar med de maskerade killarna. Jag hade spytt på ännu ett hårddunkande metalband med mer kraft än finess i sina låtar.
Här på tredje plattan är Ghost mer välartade än nånsin. Det låter strålande med snygga arrangemang och fantastisk produktion. Nästan för bra faktiskt. Materialet är så genomgående jämnt och starkt att jag nästan sitter och önskar lite skavanker. Kanske lite mer dramatik också när jag tänker efter. Men det är egentligen bara gnäll i marginalen, för Ghost har inte bara en genial image, de är skrämmande bra på att skriva låtar också.
4/5
Instämmer.
Dessutom bor ju sångaren exakt 450 meter från Tannefors. Jag mätte idag.