På skiva: Iron Maiden
Iron Maiden
The book of souls
Det måste vara ett helsicke att vara ett band som hållit på i 40 år och fortfarande ha ambitioner. Ingen vill egentligen höra de nya låtarna, eller ens ha en ny platta. När det drar ihop sig till turné är det ändå de gamla klassikerna som fansen skriker efter. Men Iron Maiden anstränger sig ändå, till skillnad från många andra band som har lirat lika länge. Man skulle till och med kunna säga att de anstränger sig för mycket.
Den nya plattan, den sextonde i ordningen, är ett mastodontverk som trots att den bara innehåller elva låtar klockar in på en och en halv timme. Här finns tre låtar som är längre än tio minuter, varav avslutande "Empire of the clouds" är hela 18 minuter.
Den som gillar episka metalfanfarer har en högtidsstund framför sig, britterna fläskar på för allt vad de är värda och lyckas hålla sig på rätt sida om den svulstiga pekoralgränsen, även om de ofta är farligt nära att kliva över.
Det är imponerande att gubbarna fortfarande kan vara så vitala, och som helhet är detta en stark platta utan några egentliga svackor, men att sätta i sig hela anrättningen på en gång blir i mastigaste laget.
3/5
The book of souls
Det måste vara ett helsicke att vara ett band som hållit på i 40 år och fortfarande ha ambitioner. Ingen vill egentligen höra de nya låtarna, eller ens ha en ny platta. När det drar ihop sig till turné är det ändå de gamla klassikerna som fansen skriker efter. Men Iron Maiden anstränger sig ändå, till skillnad från många andra band som har lirat lika länge. Man skulle till och med kunna säga att de anstränger sig för mycket.
Den nya plattan, den sextonde i ordningen, är ett mastodontverk som trots att den bara innehåller elva låtar klockar in på en och en halv timme. Här finns tre låtar som är längre än tio minuter, varav avslutande "Empire of the clouds" är hela 18 minuter.
Den som gillar episka metalfanfarer har en högtidsstund framför sig, britterna fläskar på för allt vad de är värda och lyckas hålla sig på rätt sida om den svulstiga pekoralgränsen, även om de ofta är farligt nära att kliva över.
Det är imponerande att gubbarna fortfarande kan vara så vitala, och som helhet är detta en stark platta utan några egentliga svackor, men att sätta i sig hela anrättningen på en gång blir i mastigaste laget.
3/5