På skiva: Märvel

Märvel
"The hills have eyes"

Om uttrycket "stillastående är tillbakagång" stämmer så har Linköpingsbandet Märvel lagt i backen för länge sen. Med vänsterhanden på ratten och blicken över axeln styr de sin rock´n´rollmaskin i full fart bakåt hela vägen till 70-talet. Det är där de trivs och det är där de hör hemma. Precis som Nicke Andersson skyltat med sin fäbless för band som tidiga KISS och annan idag retrobetonad rock skäms inte heller denna trio för sina influenser. Bakom maskerna döljer sig tre herrar som nu på sex plattor fyllt tomrummet hos de fans som fortfarande går och hoppas att Hellacopters ska återuppstå.
Om man nu ska kalla denna skiva för ett album för den innehåller bara sex låtar, varav de flesta kan anses följa samma formel som gått hem tidigare. Två låtar sticker dock ut en smula, nämligen titelspåret "The hills have eyes" som har en stompigare takt och en småudda slinga som hook, och avslutande "Bring it on" som är bluesigare till sin karaktär. Och det är just dessa två som gör störst avtryck, just för att de bryter den invanda mallen.
Märvel gör sin grej och gör den bra. De rockar, riffar och rumlar runt. Att det låter i princip likadant på varje skiva får man kanske ta som lyssnare, men här visar ändå bandet hur bra det kan bli när de vågar experimentera med sitt uttryck.

3/5

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0