På skiva: Band of horses
Band of Horses
"Why are you ok"
Vad ska vi med alla dessa folkrockande skäggrockband till? Jodå, de kan väl vara småtrevliga att lyssna på, men de är ju så förbaskat tråkiga och intetsägande. Och Band of Horses är definitivt ett av dem.
Nu har det inte hindrat den indierockande Seattlegruppen från att bli en stabil bokning på de stora festivalerna, men det måste snarare bero på en minsta gemensamma nämnare-faktor än på att bandet skulle ha mängder av hängivna fans. För visst är det väl så med Band of Horses att få tycker illa om dem, men ingen älskar dem vanvettigt?
Frågan är om folk ens kan skilja dem från band som My Morning Jacket och The Magic Numbers. Jag erkänner villigt att jag själv knappt kan det. Så blekt är intrycket de lämnar.
Nu är gruppen aktuell med sitt femte albumet sedan de bildades 2004, fyra år efter "Mirage rock". Rick Rubin varit inne och pillat och fått till en varm och organisk ljudbild som passar deras countryrock men samtidigt har viss arenapotential. Plattan har tolv jämnstarka låtar där inget spår är ett bottennapp, men där inget heller får mina juicer att flöda. Kanske borde de raka sig och skaffa ett jobb? För ja, det låter ganska trevligt. Men också sövande trist.
2/5
"Why are you ok"
Vad ska vi med alla dessa folkrockande skäggrockband till? Jodå, de kan väl vara småtrevliga att lyssna på, men de är ju så förbaskat tråkiga och intetsägande. Och Band of Horses är definitivt ett av dem.
Nu har det inte hindrat den indierockande Seattlegruppen från att bli en stabil bokning på de stora festivalerna, men det måste snarare bero på en minsta gemensamma nämnare-faktor än på att bandet skulle ha mängder av hängivna fans. För visst är det väl så med Band of Horses att få tycker illa om dem, men ingen älskar dem vanvettigt?
Frågan är om folk ens kan skilja dem från band som My Morning Jacket och The Magic Numbers. Jag erkänner villigt att jag själv knappt kan det. Så blekt är intrycket de lämnar.
Nu är gruppen aktuell med sitt femte albumet sedan de bildades 2004, fyra år efter "Mirage rock". Rick Rubin varit inne och pillat och fått till en varm och organisk ljudbild som passar deras countryrock men samtidigt har viss arenapotential. Plattan har tolv jämnstarka låtar där inget spår är ett bottennapp, men där inget heller får mina juicer att flöda. Kanske borde de raka sig och skaffa ett jobb? För ja, det låter ganska trevligt. Men också sövande trist.
2/5