På skiva: Seinabo Sey
Seinabo Sey
"Pretend"
När Sveriges nya storstjärna Seinabo Sey äntligen släpper sitt efterlängtade debutalbum borde det vara en händelse som inte bara dominerar den svenska nöjesbevakningen utan även ger avtryck utomlands. Hon har ju gett oss löften om stordåd med de fantastiska singlarna "Hard time", "Younger" och "Pistols at dawn", som sedan följdes upp av de två EP-skivorna "For Madeleine" och "For Maudo". Ändå har jag svårt att riktigt tända på alla cylindrar när jag lyssnar på "Pretend", och det beror helt och hållet på att debuten är en slags samlingsskiva där vi hört det mesta redan innan. Här finns alla hitsen från tidigare skivsläpp och av de 14 spåren är det bara fem som är helt nya, vilket känns lite snopet för oss som följt henne från starten.
Själva materialet går dock inte att klaga på. Låtarna är genomgående starka, produktionen är felfri och Seinabo Sey sjunger som vanligt alldeles strålande med djup och pondus i rösten. Hennes mix av själfull soul, mörk pop och elegant r´n´b är magnifik, men på slutet har det kommit lite för många lugna låtar som är stabila men inte riktigt hugger tag lika distinkt som de tidiga singlarna gjorde. Det börjar helt enkelt bli dags för en ny fet superhit.
4/5
"Pretend"
När Sveriges nya storstjärna Seinabo Sey äntligen släpper sitt efterlängtade debutalbum borde det vara en händelse som inte bara dominerar den svenska nöjesbevakningen utan även ger avtryck utomlands. Hon har ju gett oss löften om stordåd med de fantastiska singlarna "Hard time", "Younger" och "Pistols at dawn", som sedan följdes upp av de två EP-skivorna "For Madeleine" och "For Maudo". Ändå har jag svårt att riktigt tända på alla cylindrar när jag lyssnar på "Pretend", och det beror helt och hållet på att debuten är en slags samlingsskiva där vi hört det mesta redan innan. Här finns alla hitsen från tidigare skivsläpp och av de 14 spåren är det bara fem som är helt nya, vilket känns lite snopet för oss som följt henne från starten.
Själva materialet går dock inte att klaga på. Låtarna är genomgående starka, produktionen är felfri och Seinabo Sey sjunger som vanligt alldeles strålande med djup och pondus i rösten. Hennes mix av själfull soul, mörk pop och elegant r´n´b är magnifik, men på slutet har det kommit lite för många lugna låtar som är stabila men inte riktigt hugger tag lika distinkt som de tidiga singlarna gjorde. Det börjar helt enkelt bli dags för en ny fet superhit.
4/5