Nytt på DVD: En underbar jävla jul
En underbar jävla jul
En svensk komedi där några familjer ska fira jul ihop, vad kan gå fel? Ja, en hel del visar det sig. Värdar för julkalaset är ett ungt bögpar som har bjudit dit sina släktingar för att samtidigt passa på att berätta att de snart ska få barn, med den småmystiska höggravida kvinna som också är med på festen. Även flera av gästerna har det lite krångligt med sina relationer, vilket rör till saker ytterligare. Det hela urartar såklart i en härva av bråk, lögner, gammalt groll som kommer upp till ytan och allmänt dålig stämning.
Regissör Helena Bergström, som även har en av rollerna, har dock problem att hitta rätt tonträff. Dialogen känns onaturlig och manuset borde ha filats en hel del ytterligare på, men framförallt känns det som att filmen kommer sisådär fem år för sent. Tankarna kring homosexualitet, smygrasism och sociala medier känns mest dammiga. De problemen kunde ändå ha accepterats om filmen bara känts konsekvent, men nu är den så fladdrig att man blir orolig i kroppen. Bergström klarar inte avvägningen mellan humor och allvar, och hon lyckas inte få scener, berättartempo, skådisar och repliker att befinna sig på en enhetlig nivå. Det känns som att det är flera filmversioner som klippts ihop till en. Den konstiga musikläggningen ökar på förvirringen ytterligare. Enskilda scener och detaljer är riktigt bra, men nivån är för ojämn och spretig och filmen får aldrig det där naturliga flytet.
2/5
En svensk komedi där några familjer ska fira jul ihop, vad kan gå fel? Ja, en hel del visar det sig. Värdar för julkalaset är ett ungt bögpar som har bjudit dit sina släktingar för att samtidigt passa på att berätta att de snart ska få barn, med den småmystiska höggravida kvinna som också är med på festen. Även flera av gästerna har det lite krångligt med sina relationer, vilket rör till saker ytterligare. Det hela urartar såklart i en härva av bråk, lögner, gammalt groll som kommer upp till ytan och allmänt dålig stämning.
Regissör Helena Bergström, som även har en av rollerna, har dock problem att hitta rätt tonträff. Dialogen känns onaturlig och manuset borde ha filats en hel del ytterligare på, men framförallt känns det som att filmen kommer sisådär fem år för sent. Tankarna kring homosexualitet, smygrasism och sociala medier känns mest dammiga. De problemen kunde ändå ha accepterats om filmen bara känts konsekvent, men nu är den så fladdrig att man blir orolig i kroppen. Bergström klarar inte avvägningen mellan humor och allvar, och hon lyckas inte få scener, berättartempo, skådisar och repliker att befinna sig på en enhetlig nivå. Det känns som att det är flera filmversioner som klippts ihop till en. Den konstiga musikläggningen ökar på förvirringen ytterligare. Enskilda scener och detaljer är riktigt bra, men nivån är för ojämn och spretig och filmen får aldrig det där naturliga flytet.
2/5