På skiva: Marit Bergman
Marit Bergman
"Molnfabriken"
När Marit Bergman dök upp i början av 2000-talet var hon svaret på mina drömmar. Hon var exakt den artist jag gått och väntat på, en indiedrottning med kredd, energi och riktigt bra låtar. Solodebuten "3.00 AM serenades" var ett mästerverk som jag spelade om och om igen. Uppföljaren var också bra även om det kändes som att sångerskan putsat till sig lite. Sen kom ytterligare två album som för all del var okej men då hade jag redan tappat henne.
Men nu är hon tillbaka efter sju år i förskingringen, och det ska bli intressant att se om jag och resten av popsverige kan återupptäcka henne.
Denna gång sjunger hon på svenska, har en synthigare ljudbild och har tonat ned både sig själv och sin musik. Det låter luftigt och lätt, mjukt och mysigt, nästan med en vistouch, ganska långt ifrån de popexplosioner hon sysslade med på de tidiga plattorna.
"Vildros och kaprifoler" faller jag för direkt, och plattan har ytterligare några spår som höjer sig över mängden, men ofta känns musiken lite för luddig i kanterna för att riktigt få lyssnaren att tända till. Det låter fint men som helhet lite slätstruket. Jag hoppas dock att skivan kan bli en lovande start på en andra karriär.
2/5
"Molnfabriken"
När Marit Bergman dök upp i början av 2000-talet var hon svaret på mina drömmar. Hon var exakt den artist jag gått och väntat på, en indiedrottning med kredd, energi och riktigt bra låtar. Solodebuten "3.00 AM serenades" var ett mästerverk som jag spelade om och om igen. Uppföljaren var också bra även om det kändes som att sångerskan putsat till sig lite. Sen kom ytterligare två album som för all del var okej men då hade jag redan tappat henne.
Men nu är hon tillbaka efter sju år i förskingringen, och det ska bli intressant att se om jag och resten av popsverige kan återupptäcka henne.
Denna gång sjunger hon på svenska, har en synthigare ljudbild och har tonat ned både sig själv och sin musik. Det låter luftigt och lätt, mjukt och mysigt, nästan med en vistouch, ganska långt ifrån de popexplosioner hon sysslade med på de tidiga plattorna.
"Vildros och kaprifoler" faller jag för direkt, och plattan har ytterligare några spår som höjer sig över mängden, men ofta känns musiken lite för luddig i kanterna för att riktigt få lyssnaren att tända till. Det låter fint men som helhet lite slätstruket. Jag hoppas dock att skivan kan bli en lovande start på en andra karriär.
2/5