Söndagsintervjun: Lotta Lexén

kultur / Permalink / 0
Lotta Lexén

För två år sen debuterade Lotta Lexén från Motala som författare med "Genom dig". Nu har hon skrivit klart uppföljaren "Förlust" och handlingen utspelar sig till stor del i Vadstena och Linköping.

Hur har ditt skrivande utvecklats mellan de två böckerna?
- Min första bok liksom bara forsade ur mig som om någon hade öppnat en kran. Jag fick ibland bromsa processen för att hinna tänka efter lite och dra upp riktlinjer, och efter tre månader var manuset färdigt. Att säga att den skrev sig själv är förstås att ta i, men det är faktiskt inte jättelångt ifrån sanningen. Jag hade uppenbarligen ett uppdämt behov av att få formulera mig fritt och skapa en egen värld.
- När jag så började skriva uppföljaren såg skrivprocessen annorlunda ut. Inspirationen var lika stor som när jag skrev första boken, men denna gång tog jag tid på mig. Jag filade på synopsisen länge innan jag började skriva på riktigt, och sedan tog det ungefär ett och ett halvt år innan jag var färdig. Jag gav mig också mer tid att fundera över berättarteknik, perspektiv, språk och liknande, och jag tycker själv att jag gör ett vassare tekniskt jobb i "Förlust". Efter att ha skrivit "Genom dig" såg jag också alla böcker jag själv läste med nya ögon och analyserade omedvetet eller omedvetet i princip allt, lärdomar som jag sedan försökt tillämpa i mitt eget skrivande.

Kommer det att bli en lång serie eller kommer nästa bok att handla om något helt annat?
- I "Förlust" öppnar jag upp för en fortsättning och jag känner att jag har mycket mer att berätta om Hanna Brander och människorna runt henne. Ännu har jag inte hunnit börja skriva, men det känns rätt så bra; nu väntar jag in reaktionerna på "Förlust" och fokuserar på den ett tag till. Och skulle det mot förmodan inte bli ännu en Hanna Brander-bok så ligger ett helt annat synopsis och väntar på att få bli bok.

Var det svårt att komma på handlingen i "Förlust"?
- Även om jag jobbade mera eftertänksamt med "Förlust" än med "Genom dig" hittade den närapå på sig själv. För varje del av handlingen jag själv aktivt formulerade berättade mina karaktärer vad mer som skulle hända och vilka nya personer som skulle bjudas in i boken. Oftast lät jag dem få sin vilja igenom. Att det skulle vara en bok om vilka vi blir när vi riskerar att förlora, eller till och med förlorar, det värdefullaste vi har visste jag dock redan från början. Likaså att förtryck och manipulation skulle spela en viktig roll. Mitt eget liv har oftast varit ljust och enkelt, och jag ville kliva in i en mörkare värld och utforska den.

Ser du skrivandet som något lustfyllt eller ett nödvändigt ont?
- För mig är skrivandet mycket lustfyllt. Jag får vifta med mitt trollspö och bygga vilken värld jag vill. Som väl är gillar jag också processen efter utgivningen. Jag är lika glad när jag ska hålla föredrag om skrivandet som min elvaåring är när han ska få se Sveriges fotbollslandslag spela. Jag har dessutom lyxen att få jobba med böckerna tillsammans med min man, så jag har högklassig stöttning på nära håll. Hade jag varit ensam om det här hade jag inte kommit dit jag kommit i dag, för bokutgivning innebär väldigt mycket mera än manusskrivande.
Till top