På skiva: Imperial State Electric
Imperial State Electric
"All through the night"
Vänta, var det inte nyligen som Imperial State Electric släppte "Honk Machine"? Jo, men Nicke Andersson är inte bara en av de låtskrivare i landet som har högst lägstanivå, han är även en av de mest kreativa så nu är det dags för bandets femte platta sedan 2010.
"Kunde banden göra två plattor om året på 60- och 70-talet så ska det väl gå nu. Släpper man plattor oftare kan man dessutom testa grejor utan att det är hela världen. Gillade du inte den här? Lugn, det kommer en ny snart.", säger Nicke själv och får mig att pusta ut av lättnad.
"All through the night" är absolut ingen dålig platta, en sån skulle Nicke och grabbarna aldrig släppa ifrån sig. Men den kan beskrivas som en mellanskiva där bandet testar lite nya grejer. Visst finns det en och annan riffig rockrökare och visst hör man de klassiska influenserna från KISS och The Beatles, men här finns även en del spår som de trogna fansen nog kommer ha svårare för, som inslag av country och 60-talspop. Trots de nya formexperimenten saknas lyckligtvis bottennappen men helheten känns något lättviktig. Men som Nicke själv påpekade gör det inte så mycket, det kommer ju snart en ny platta.
2/5
"All through the night"
Vänta, var det inte nyligen som Imperial State Electric släppte "Honk Machine"? Jo, men Nicke Andersson är inte bara en av de låtskrivare i landet som har högst lägstanivå, han är även en av de mest kreativa så nu är det dags för bandets femte platta sedan 2010.
"Kunde banden göra två plattor om året på 60- och 70-talet så ska det väl gå nu. Släpper man plattor oftare kan man dessutom testa grejor utan att det är hela världen. Gillade du inte den här? Lugn, det kommer en ny snart.", säger Nicke själv och får mig att pusta ut av lättnad.
"All through the night" är absolut ingen dålig platta, en sån skulle Nicke och grabbarna aldrig släppa ifrån sig. Men den kan beskrivas som en mellanskiva där bandet testar lite nya grejer. Visst finns det en och annan riffig rockrökare och visst hör man de klassiska influenserna från KISS och The Beatles, men här finns även en del spår som de trogna fansen nog kommer ha svårare för, som inslag av country och 60-talspop. Trots de nya formexperimenten saknas lyckligtvis bottennappen men helheten känns något lättviktig. Men som Nicke själv påpekade gör det inte så mycket, det kommer ju snart en ny platta.
2/5